NY TID FÖR OPERATION

Idag damp en ny tid för min operation ner i brevlådan. Så nu hålls tummarna att den inte blir flyttad en gång till. 

Bytet av mina proteser vill jag ju så gärna ha gjort nu i vår. Så jag kan njuta av sommaren utan för mycket värk. 

LUFTEN GICK UR MIG TOTALT

Ett brev från USÖ...jag väntar ingenting vad jag vet. 

Sprätter upp kuvertet. Nej!

"Vi måste tyvärr lämna återbud till den operationstid du fått" 

Allt är ju planerat som före och efter onsdag nästa vecka. 

Att få vara helt klar inför sommar och semester. 

Åh vad jobbigt det känns. Och ingen förklaring. 

"Vi kan för dagen inte lämna någon ny tid, men återkommer så snart vi kan" 

Jaha! När är så snart de kan???

Jag som var så glad över en snabb tid. Så var det med det. Nya tag. Ännu en omgång med oro och planering. 

MÖTE MED HELA TEAMET

Jag vaknar före klockan.

Går upp och tar en dusch.

Konstig pirr i magen och bröstet. Hmmm.

Frukosten består av en kopp te, kokta skivade ägg och kaviar på en knäckemacka, en skål vaniljyoughurt och hemmagjord mûsli. Mumsigt!

Peder kommer hem efter hockeyn.

Sätter på kaffe och vi sätter oss vid köksbordet och pratar lite.

då känner jag. Åh vad nervös jag är!

Jag ska ju bara träffa plastikkirurg, sköterska, narkosläkare idag.

Vi parkerar i god tid utanför USÖ.

Letar oss till A-huset, Hiss A1, Våning 4.

Allt är bekant sedan många år tillbaka.

Även receptionisten. Förutom att hon har en jättefin bebismage. Mysigt!!

Jag betalar och vi sätter oss i väntrummet.

En ljus sköterska ropar in mig.

Tar min  ifyllda Hälsodeklaration.

Frågar om mitt mobilnummer.

Just då kommer 2 läkare in.

Den ena, kvinnlig, står bara och tittar efter att hon hälsat och presenterat sig.

Den andra, manlig afrikan, stilig, tar blodtryck, kollar lungor och hjärta.

Säger att jag är så nervös!

Men blodtrycket är perfekt. 120/70.

Talar om för sköterskan då läkarna gått ut, att Peder är bortrest under själva operationsdagen. 

Min mamma får bli första kontaktperson.

Operationen är beräknad att ta 70 minuter, endast.

Jag har tid den 20 april. Kl 9.00.

Narkos är beräknad till 10.20.

Nu får vi sitta i väntrummet till 10.15 då sköterskan kommer med min pärm som ska med till Narkosen.

En evig väntan i nästa väntrum.

Jag får träffa en väldigt sympatisk narkosläkare som lyssnar in och kommer med förslag.

Då jag mått så otroligt illa efter de sista operationerna och haft en enorm smärta bestäms att jag inte ska blanda så många mediciner. Hoppar över "hutten" och får däremot mer i infarten mot både värk och illamående i infarten inför op:en.

Hälsofrågor. Jag får gapa stort. Böja huvudet bakåt. Mår jag illa då? Pirrar det i fingrarna? NEJ.

Jag blir godkänd!

Går nu upp till Plastiken igen. Peder går ut till bilen där P-tiden gått ut.

Jag sätter mig i väntrummet och strax kommer sköterskan.

Hon har pratat med koordinatorn angående min peruk.

Om den går att tvätta i Descutan får jag ha den under operationsmössan.

Men det går ju inte. En nytvättad sjal. Före och efter operationen får jag tillåtelse till.

Har även en spricka i höger ringfinger som behöver stöd mot svullnad...De ska tejpa den innan operation säger hon, Ingela, koordinatorn.

3 timmar senare går jag ut mot parkeringen.

Peder skjutsar hem mig och stressar iväg till jobbet.

Hur nervös ska jag inte vara den 20:e??? Med tanke på hur det kändes inför detta möte...