Ännu en ängel...

Min älskade lilla farbror - pappas lillebror, har nu återförenats med sina föräldrar, min pappa, min lillasyster och alla andra änglar som nu ska ta hand om honom.
Mina tårar rinner och rinner. Varför ska alla fina människor tas ifrån oss alldeles för tidigt. Det finns ingen rättvisa. Enda trösten är att han inte behöver lida mer.
Han har varit dålig länge, men ändå så hoppas man och tror på under in i det längsta. Mamma och jag skulle åka upp och hälsa på nu när hon fått på sina sommardäck på bilen - hon böt i fredags. Nu blir det begravning vi får åka upp till istället.
Sedan 2004 har jag begravt min mormor, pappa, syster, barnens gammelfarmor och så nu detta.
Känns som min lott i livet är att gå på begravningar just nu. Hur mycket ska man orka egentligen??

 

Jobbigt besked

Igår var jag på USÖ på handkirurgen. Det var inget roligt besked jag fick efter en tuff behandling  - ligament som är trasigt i handen.
Det är jättesvårt, näst intill omöjligt att veta vilket ligament det är. Just nu har de ingen rötgenapparat som klarar detta. Men till hösten får de in en ny. Jag ska få tid för en titthålsoperation där man sprutar in bedövning på utsidan av handen i ett blodkärl. Man stasar då armen över armvecket för att inte bedövningen ska sprida ut sig. Operationstiden blir efter sommaren. Både pga av väntan på den nya högtekniska röntgenapparaten och pga att det just nu bara finns en handkirurg som klarar denna typ av operation...
Det finns inte nåt att göra för att jag ska bli av med smärtan. Men efter operationen kan man få svar vad som kan minska smärtan genom sjukgymnastik... Ska vila handen och använda handskenan... 
Jag ville ju ha ett svar ang om jag ska ha värk hela livet, eller om det finns nån hjälp. Detta var inte vad jag hoppats på! 
Idag har jag så ont i handen efter att 2 handkirurger tryckt, känt och vridit på handen. 
Ska träffa min sjukgymnast strax och berätta detta tråkiga besked även för henne.
Skriver med vänster hand nu, så detta får räcka för idag.

Bråkande protes

Min högra bröstprotes har nu bråkat med mig sen förra torsdagen. Det trycker på nåt enormt under protesen någonstans, så att det gör ont att andas och att röra/lyfta höger arm.
Sist jag var hos min sjukgymnast så kände hon bakpå ryggen, under skulderbladet på högra sidan. Hon hittade ett område som var väldigt stelt och masserade försiktigt där.
Jag har även domningar i höger hand, oftas i lill- och rinfinger. Det behandlar hon också. I måndags kväll svullnade en blodåder upp från neder del av handen, upp mot pekfingret. Det gjorde så ont att jag nästan blev svimfärdig. Jag fick ställa mig utomhus ett tag och andas frisk luft innan jag svalde 2 st Alvedon. Jag får ofta svullna blodådror på själva tumdelen i handen när jag har ont. Då ligger de "långt utanför" huden och pulserar och värker. På måndag ska jag till handkirurgen, då får han ta en ordentlig titt på detta.
 Jag har inte lyckas sova en blund i natt... Det har varit så här till och från sen min pappa gick bort för 4 år sen, så jag börjar så smått bli van... Har läst, kissat, druckit, läst lite mer, släckt, tänt, släckt... Nu ger jag upp och går och äter frukost, klockan är ju i alla fall över 05 nu...
 På fm ska jag till sjukgymnasten, och även träna lite på gymmet. Får nog lov att försöka lägga mig lite efter det. Jag brukar inte kunna sova på dagen, men vila lite kanske går. För på kvällen ska vi träffas hela mamma-gänget :) Vi har hållit ihop sen våra barn var små, ca 18 år nu. Vi ses var 3:e månad hemma hos någon av oss. Värdinnan gör all mat, vi har med oss dricka och delar sen för kostnaden för maten. Äter gott, och pratar, pratar, pratar... Många gånger har jag inte varit med på dessa träffar pga av all sorg. Även fast jag vet att jag mår bra ihop med dem alla, de vet vad jag gått igenom och stöttar och glädjer mig.

Nyligen gav en vän ut en ny skiva, och den här låten berör nåt enormt. Texten träffar mig mitt i hjärtat ♥
Helena Salo skrev den till minne av sin mamma. Och det är nog många som känner sig träffade av de fina orden. You´re still by my side from upp above...I`ll allways keep the memory of your love...
Lyssna och njut:
http://www.youtube.com/watch?v=bFwf-kHab3o
 

Påskfina gravar och alvedon pga ena protesen...

Att livet är skört är nåt jag blir påmind om alldeles för ofta tycker jag.
Jag jobbar på att njuta av dagen, göra det JAG vill - inte det andra förväntar sig av mig.
Det viktigaste i mitt liv är mina barn och jag hoppas så att det ska gå bra för dem i livet, att de får vara friska och lyckliga!
Idag har jag en enorm värk under höger bröstprotes. Den trycker på och gör det tungt att andas. Jag tar inte ofta värktabletter, men idag har jag tagit 2 Alvedon och hoppas att trycket ska släppa snart. Det är ju så typiskt att detta ska komma nu, när det är en lång helg!
Vi har haft typiskt Aprilväder de närmaste dagarna. Blåst, regn, hagel, snö, minusgrader... Idag skiner solen och den får mig alltid på bättre humör!
Mor var igår till gravarna och gjorde lite påskfint. Då snöade det och småstormade. Burr!
Min mormor skulle ha fyllt 95 år igår. Hon gick bort 2004. Mormor och morfars gamla balkong ser jag från mitt sovrumsfönster nu :)
Mor och jag bestämde att vi ska åka ut till gravarna en dag med sol och packa en fikakorg och "njuta" en stund på bänken där.

Önskar er alla en Glad Påsk!

Fyll helgen med vad du vill ha, inte vad andra vill att du ska ha ♥