Klockan 7.00 blir jag och Peder insläppta på Plastiken våning 3 av Jari. Ett bekant ansikte sen tidigare operationer.
En kvinna är före i kön och hon får första operationstiden.
08.10 kommer Jari in och förbereder för dropp. Han och Maud är det som jobbar tillsammans här uppe. Sist jag opererades var här en vårdavdelning. Nu är det endast dagoperationer.
Jag får fönsterplats i en 2-sal och Maud tror att jag kommer att få vara själv på rummet. Låter härligt!
9.30 får jag denna frukost. Peder gör sig redo att åka till jobbet då jag får lite antibiotika och morfin tillsammans med alvedon. Just då ringer Peders mobil. Min mor, som ska byta av Peder. De får prata mer när när Peder sagt hej då hälsar han.
Jari hjälper mig att leta på en sjal att ha på mig då jag vägrar rullas runt utan mitt hår...
Nu börjar det närma sig...
Strax därpå kommer min plastikkirurg Mattias Elmér in och ritar på mig. Han drar för ett skynke som bakgrund till fotograferingen. Berättar att då han nu ska öppna under bysten blir det ett finare avslut på brösten. Det som bråkat på höger protes och bildat en inkapsel i underkant.
Mitt vänstra bröst känns större. Och han ska försöka få till det så det högra får en lite större protes.
Det kanske inte blir lätt säger han. För de mindre proteserna finns i 20, 40, 60. Lite större i 50, 100, 150. Och de större i 100, 200, 300.
Trolla har han gjort förr så förhoppningar har jag :)
Jag drar upp operationsskjortan - tvångströjan - och försöker ta ett foto över de snart fd brösten och för att se hur han målat på mig. Kollar fotot och ska knäppa ett nytt för att se bättre. Över det vänstra står det Större. Jag hör då röster. Drar ner min skjorta. Stänger av mobilen. Maud tar den. Låser in den. Låser in nyckeln i deras skåp.
Nu går det undan!
Jag rullas ut förbi hissarna och in till narkosen/operatonen.
Anna, Maria och Maria är mina narkossköterskor. Jag får 2 dubbla operationsmössor för att hålla värmen lite bättre. En rosa och en vit. Så chickt!
Ett par foppatofflor i storlek 36 får jag sticka in fötterna i då vi ska gå några meter in i operationsrummet.
Då kommer en grönklädd tjej in och hälsar. Men hej säger jag glatt. Känner DU igen mig frågar hon. Och visst gör jag det. Min tatuerare, pigmenterare. Hon jag ju gjort mig illa så många gånger då hon pigmenterat mina vårtgårdar, bröstvårtor och ärren efter 1:a och 2:a operationen.
Jag går in i operationssalen. Tar av mig foppatofflorna. Lägger mig ner. Får ett täcke över mig. Sedan ett papperstäcke som de kopplar till ett värmerör. Varmluft blåses in och det blir så varmt och skönt!
Narkossköterskorna småpratar och allt känns så lugnt där jag ligger.
Jag får ett band i pannan som ska mäta min sömnnivå under operationen.
Mina ben sätts fast med ett band. Det är för att ibland vill Mattias sätta mig upp under operationen och då vill de ha koll på mina ben. Så att jag inte rasar ner på golvet...
Dioder sätts fast lite överallt på överkroppen. De kollar upp mina uppgifter: födelsedata, allergier, vad jag ska göra för operation idag mm.
Sen får jag en syrgasmask över mun och näsa. Det blåser lite från den, upp mot vänster öga. De gör klart det sista innan de sätter på medlet som ska få mig att sova. Ett dropp som går in i infarten i höger armveck. Jag tål inte narkos så min narkosläkare provar detta idag.
Kl 14.10 Vaken, trött, ont men på rummet. Har kissat 👍🏻
Operationsbh och kompresser över ärren under brösten.
Operationen tog ca 1.40 timmar. På uppvaket låg jag i ca 2 timmar. Då de väckte mig ur min sömn efter operationen berättade jag tydligen att jag hade haft så underbara drömmar att jag inte ville vakna. Jag fick frågan hur mycket värk jag har på en skala 1-10. Yr och trött svarar jag efter ett tag; 5-6. Får då nåt smärtstillande i infarten på höger arm. Får lite vatten att skölja munnen med. Sedan säger jag att smärtan nog ligger på 7-8 och jag får mer smärtstillande i infarten.
Min säng rullas in på toaletten och jag får hjälp upp ur sängen och ner på toaletten. En larmklocka sätts i min hand. Jag kissar på en gång och larmar. Sköterskan kommer in direkt och säger att det är ett bra tecken. Då får jag snart åka hem.
Mår så bra efter uppvaket och då jag rullas tillbaka till mitt rum efteråt.
Varje gång koksaltlösning sprutas in i min infart får jag en känsla i mun och näsa. Luktar som rengöringsmedel. Är tydligen vanligt får jag höra. Konstigt!
Mamma kommer för att vara med mig medan Peder jobbar. Ber att hon tar med kaffe, då vi har slut hemma. Och en deo.
Då jag får reda på att jag ska stanna kvar några timmar hjälper mamma mig att tänka ut vad jag behöver att Peder tar med till kvällen. Mor får vara sekreterare då jag har svårt att skriva med infart i båda armar/händer. Blodtryck och syresättning/mätning görs hela tiden tycker jag. Det är ett evigt springande. Tempen kollas på 2 sekunder i örat. Allt ser bra ut.
Både mamma och jag är nyfikna på vad som gömmer sig under bh och kompress. Så vi lättar lite på bh:n så hon kan fota för att jag ska få se. Några siffrorna skrivna ovanför proteserna säger hon och tar ett kort. Precis då släpper all kardborre och bh:n flyger upp.
Så här blev det fotot:
Hon får kämpa med att få på bh:n igen.
Jag har sån värk under höger protes, vid ärret. Så jag får be om mer smärtstillande. Snabbverkande Oxycontin. Tar nästan 1 timme innan de gör verkan. Har så mycket mer ont under höger än vänster.
Då Mattias kommer in för att berätta om operationen och skriva ut mig berättar jag att jag har så ont under höger bröst.
Jag frågar om siffrorna som står skrivna på huden. Han ler och säger att han fått till en större på den högra sidan! Glömmer bort att fråga hur, men tänker att jag hinner ta upp det senare.
Han särar på skjortan, öppnar bh:n och trycker lite försiktigt på insidan uppåt på den högra protesen. Den är blodfylld säger han. Tyvärr! Ser så ledsen ut då han tittar ner på mig.
Vad innebär det?? Hur kan det vara så??? Den högra hade mer inkapslingar och vävnader än den vänstra säger han. Så jag fick bråka mer på den högra sidan. Det är förklaringen...han tittar på mig. Det kommer bli bra ändå!
Nej! Jag som mådde så bra efter uppvaket. Vill inte!! Vad händer nu då? Kan du sätta in dränage och få ut blodet? Nej, tyvärr säger han. Vi måste göra en ny operation. Ta ut protesen och tömma blodet. Sätta tillbaka protesen igen.
Nu får jag panik!
När ska detta göras får jag fram mellan tårarna. Så snart som möjligt får jag till svar.
Min mor tänker till och frågar om det är han som ska göra även denna operation. Ja, han har jour hela kvällen/natten/förmiddagen så han ska ta hand om mig. Jag sänder en tacksam tanke till min älskade mor som kom på att fråga. Då blev jag lugnare.
Här har mamma försökt fota för att se hur mycket blod som samlats på den högra sidan. Svårt att se.
Det gör så ont. Stramar och värker.
Höger bröst blir större och större. Mellanrummet mot det vänstra minskar. Svullnaden går uppåt halsen. Utåt mot armhålan.
Jag får reda på att jag kommer få ligga i en 4-sal i väntan på operationen. Panik!! Nu ligger jag själv i en 2-sal. Vill verkligen inte dela med andra nu i min situation. Har sån panik över mitt hår...
En läkare kommer in och presenterar sig. Han ska jobba tillsammans med Mattias ikväll under min operation. Just nu är det fullt på akuten.
Då jag hann äta 2 mackor i tron att jag skulle få åka hem får jag inte opereras före 21.00.
Men då det är Kristihimmelsfärd och många har långledigt väntas det bli fullt på Akuten ikväll....Om jag har otur blir operationen först imorgon förmiddag. Panik! Det gör ju så ont!!!
Får sen reda på att även han är plastikkirurg. Svårt att höra och ta in allt just nu.
Mamma blir upphämtad 19.30 av Uffe och Peder kommer strax efteråt.
Då jag ska opereras redan ikväll får jag en ny droppåse och antibiotika Dalacin i mina infarter.
Samme läkare (plastikkirurg) kommer in och berättar att han och Mattias står redo att operera mig bara de får klartecken uppifrån de som bestämmer vilken operation som är mest akut. 12 operationssalar finns att tillgå. De står i startgroparna för att ta hand om mig.
Kvällens middag hänger här...Mamma skickar bild på en smarrig pizza...Olika maträtter kan man säga.
Då dagenheten på våning 3 stänger kl 21.00 får jag flytta ner med min säng till avdelningen på våning 2 Hud, Plastik, Öron, Näsa, Hals. Min garderob töms. Peder bär väskor och påsar. Jag pratar konstant säger han. Säkert påverkad av all morfin jag fått.
Resan blir hemsk. Det är ojämnt in och ut i hissen. Jag kvider av smärta.
Sjuksköterskorna som följer med mig ner lämnar mig i korridoren för att skjutsa bort sängen som står på min plats. Då rinner mina tårar. Jag har sån enorm smärta!!! Nu ligger den på 10+ på skalan.
Tårarna rinner och rinner. Peder står bredvid och ser så hjälplös ut.
Jag rullas in i mitt nya rum. Skynken dras för. Mina kläder hängs in i min nya garderob.
Det diskuteras om jag ska duscha i Diskutan igen. Men det beslutas att jag inte behöver det. Inte hinner. Det skulle inte ha funkat med min värk i alla fall...
Nu händer det saker. 21.35 låses mitt skåp. Sängen och jag rullas ut mot hissarna. Peder håller mig i handen hela tiden. Får en sista puss då hissdörren går upp. Han tar trapporna ner och är borta. Ska ringa mamma och meddela.
Vi går genom sjukhuset. Bort till O-huset. Ser himlen och trädtoppar i en glaskorridor. Stannar utanför en låst dörr och ringer på. En okänd sköterska kör min fotända. Hon vänder sig till sköterskan bakom mig och frågar om mitt namn. Ibland frågar de efter patienten innan de låser upp förtydligar hon. Jag säger då mitt namn och hon skratta till. Ursäkta! Det var inte meningen att prata över huvudet på dig. Nej, än så länge kan jag mitt namn i alla fall. Jag ler lite mitt i smärtan.
Ett gäng tar emot mig och undrar om jag kan flytta över mig till operationssängen själv. Nix. Har FÖR ont! 2 mörkblå plattor och ett lakan placeras under mig. De får knappt lyfta mig utan att jag skriker och stönar av smärta. Tårarna rinner hela tiden. Alla presenterar sig. Men nu har jag träffat så många att inga mer namn går in.
De tar fram ett tjockt täcke. Jag har redan ett säger jag. Nu ska du få ett varmt säger de. De har täcken i ett värmeskåp. Mitt gamla viks ner i fotändan och det varma sköna läggs över mig.
De sliter i mina armar. Den mörka, barska, står på min högra sida. Drar i min högerarm. Ont, ont ont!!
När en infart ska in i vänster arm berättar jag att de tidigare försökt hitta i både armvecket och på underarmen. Men fick välja en blodåder handen. Denna op.sköterska provar i alla fall i underarmen. Blodet sprutar visst. "Hon älskar blod". Jag mår dåligt av stämningen. Till slut ger hon säg och sätter infarten i handen...Orkar inte säga något...Tittar åt vänster. Blod på mig, på det blåa skyddet under armen...
Mina ben spänns fast. Jag får bandet i pannan. Blod torkas bort och ett nytt skydd läggs under. Då kommer Mattias och "den andra" in.
Jag får syrgas över näsa och mun. Börjar slappna av. Är så trött att jag somnar till emellanåt. Sen vet jag inget mer.
Hör röster. Post Op är fullt. Får ligga på IVA. Min högerarm ska ligga rakt vid kroppen. Jag tror den ska ligga över magen, över hjärtat. Får order att lägga den längs sidan. Armen åker upp igen. En barsk röst, den mörka op.sköterskan säger: Mattias sa ju att du ska handen längs sidan! Har jag inte hört. Varit sövd ju..
Rullas in på IVA. Hostar till. Sch!! Alla sover. Försök vara tyst. En sköterska står mitt i rummet och övervakar. Sköterskor läser min journal. En blodtrycksmanschett surrar och trycker på min vänstra överarm. Jag ber om något att dricka då en sköterska står bredvid mig och läser av. Vill du ha körsbärssaft med is i? Ja det låter gott. Jag får hjälp att dricka ur sugröret. Så kallt och skönt för min torra onda hals.
Några står vid fotändan och pratar. ...opererad för bröstcancer... Så fel. Men bryr mig inte. Orkar inte. Spelar ingen roll. Hör att jag tömts på 2 liter blod. Någon frågar vilken avdelning jag ligger på. Hmm 2 tror jag...eller 3. Vet inte. De provar 2:an och får svar. Jag ska snart hämtas. Tiden går. Jag sover. Känns som en evighet. Men vet inte alls. Sch hörs då min personal kommer och hämtar mig och sängen. Vi går hela långa vägen tillbaka. Nu är det kolsvart i glasgången.
Klockan är 00.29 och jag är tillbaka på mitt rum.
Dränageslangar både i höger och vänster arm.
Min sköterska låser upp mitt skåp och ger mig min mobil. Jag har fått ett sms av min älskling. Skickat då han kom ner till bilen efter att lämnat mig för min andra operation idag.
"Älskar dig nu och för evigt!!!" Han berättar senare att han ville att jag skulle se det direkt jag kom tillbaka till mitt rum. Må lite bättre. Min älskade.
Nu ska jag fasta till efter 02.00. Får endast dricka lite vatten. Ifall komplikationer tillfaller...även nyponsoppa mot min onda hals. Känns nästan som jag har halsfluss. 2 gånger har de ju kört ner rör i halsen på mig. Kanske inte alltid så försiktigt får jag höra då jag frågar om smärtan i halsen.
Jag får hjälp att dricka. För jag får inte ner glasen så långt att sugrören hamnar i munnen. Skulle behöva en böj till längre ner på sugröret.
Allt blod tvättades inte bort vid sista operationen..,
Jag har lyckats sova bra med öronproppar i.
Vaknade 04.15. Då fick jag hjälp att ta bort 3!!!! täcken. Så rätt nedkyld var jag efter operatonen!
Fick hjälp att ta av mig nattskjortan och på med den randiga och min rosa buff. Innan jag kom till toan hade det tagit 15 min. Ont och stel. Yr och snurrig. Kissa gick bra. Snurrig och matt.
Fick min 4-medicin: 2 alvedon och antibiotika på dropp. Snart ska de mäta och ta prover på mig.
Har mycket mer bandage under bh:n denna gång. Mer tryck. Har fått order av Mattias att sova med höger arm tätt emot kroppen.
Jag messar Peder. Vaken? Älskar dig så mycket! Klockan är 05.
Får svar: Nej int riktigt
Dover mesar senare
Älskar du med💋❤️
Skrattar gott åt stavningen!
Kl 8 kommer dagpersonalen och presenterar sig och har med sig det bästa som finns just nu. Snabbervkande morfin. Min räddare.
Jag ska fasta tills ronden kommer. Egentligen brukar läkarna koma runt 8. Men idag är det helgdag. Då brukar de inte gå ronden. Så de kan inte ge någon tid alls till mig.
Idag vill mina läkare kolla upp mig då jag opererades inatt. Därför går de en extra rond.
Hela natten har jag dåsat, sittandes. Snarkande har hörts hela tiden. Jag sänder en tacksam tanke till min älskade som kom ihåg att be om öronproppar då vi fick höra att jag skulle få ligga i en 4-sal.
Allt jag ser är gula draperier.
Ronden kommer. Läkaren från igår och en plastikkirurg som presenterar sig som Amir. Vi har aldrig setts förr. Sjuksköterska och elev är med.
Jag får stanna tills imorgon...Men det är väl det bästa. De vill ha koll så inte blödningen kommer tillbaka.
Solen skiner och det är sommarvärme ute. Här ligger jag och känner mig så ensam och ynklig.
En sköterska kommer och frågar om jag vill ha frukost. Törs jag?? Varför inte säger hon då. Igår åt jag ju i tron att få åka hem. Och i och med det fick jag ju vänta med operationen så länge... Klart du ska äta!
Min sjuksköterska står bredvid och hör allt. Vi kanske ska ta nya prover så vi vet att hon får äta.
Asch säger sköterskan. Hon VILL äta. Det är ett friskhetstecken säger hon och ler stort. Så härligt att höra och se.
Vagnen med all utrustning rullas in. Blodtrycksmanschetten sätts på. Likaså klämman på fingret.
Då kommer min frukostbricka in. Jasså säger jag, du fick reda på provsvaren direkt :) Sköterskan ler gott.
JA!! Smörgås med ost, skinka och grönsaker. Till det önskar nyponsoppa. Det godaste jag vet just nu.
Jag messar mamma och berättar att natten varit OK. Då jag säger att jag ska äta frukost frågar hon om jag törs...är vi lika kanske ;)
Hur ser tuttarna ut? Inte hårda va? Frukosten ser väldigt god ut hälsar hon.
Jag är så väl omplåstrad och Mattias har hälsat att ingen får röra det vänstra bandaget. Endast det högra lyfte de lite på vid ronden.
Jag har så ont på höger sida där huden var så utspänd igår. På båda sidor gör det ont ända ner på revbenen.
Sover och slumrar. Larmar. Värk.
Får den snabbverkande morfintabletten - Oxycontin - då jag inte kan ands ordentlig pga värk.
Klockan är 15.30. För en timme sedan fick jag också en Oxycontin. Det diskuteras om jag ska ha den starkare - Oxnorm - oftare än 2 ggr/dygn. Det är viktigt att jag inte har värk i vila.
Varje gång jag ska resa mig upp känns det som knivar skär in i mig. Som ärren slits upp.
På toaletten kan jag inte ens torka mig själv nu pga smärtan. Armarna når inte. Känns så jobbigt!
Till middag får jag Kycklinggryta med champinjoner. Champinjonerna är sega från burk. Väljer ut kycklingbitarna och såsen. Tar lite av moset.
Till efterrätt äppelsoppa med kanel och en gräddklick. Jättegott med kanelen i.
Efter maten får jag Alvedon och morfin igen. Frågar vad som kan hända om jag ska äta mer morfin. Magen kan blir hård säger en sköterska. Japp, det är den redan säger jag. Då hämtar hon Movicol. Ett pulver som blandas med vatten. Bra för tarmarna. Smakar ingenting. Lite tjock konsistens. Hon tycker jag ska ta det i några dagar, morgon och kväll.
Ska äta päron och dricka katrinplommondryck också. Peder köper hem det.
Känner mig så ynklig av all värk. Då piper det till i min mobil. "Tidig kvällspuss". Åh det behövde jag. Saknar så att ha min älskade bredvid mig. Känna hans värme. En hand i min.
Slumrar till en stund.
Får frågan om jag vill ha lite kvällsmål. Vad är jag sugen på??? Har ni smörgåsrån frågar jag. Och värmande te med mjölk.
Min kvällsmedicin kommer i en burk också.
Har så ont. Ber en sköterska som är i rummet om en värktablett. Hon jobbar inte på hud utan öron/hals men ska prata med min sköterska. Då har jag legat med enorm värk i 20 minuter redan.
Ingenting händer. Efter ytterligare 20 min larmar jag. En sköterska kommer. Talar om att min sjuksköterska sätter infart på en nyanländ patient men att hon kommer så fort hon kan. Tiden går. Jag kvider och stönar av värk. Tårarna rinner.
Kvällssköterskan bestämmer efter inrådan av hudläkaren som har jour att min Oxynorm ska höjas till 10 mg. Har 5 mg nu. Detta för att se till att den enorma smärtan ska stillas och så att jag inte ska behöva ta så många oxycontin.
Mina tabletter ligger på min jättemage!!
Världens gulligaste nattgäng kommer och presenterar sig. Jag får alvedon och oxycontin. De frågar om jag behöver något mer. Då frågar jag om jag kan få en oxycontin att ha på sängbordet att ta direkt då värken börjar. För personalen kan ju inte springa så fort jag larmar. Och tar värken fart är det så mycket svårare att bli av med den. Jag blir betrodd. Får en tablett i en liten burk.
Tittar upp lite när jag får ny dropp i infarten. Somnar om. Nu tas blodtryck på andra sidan om mig. Somnar om.
Värktabletter kommer. Larmar. Vill kissa. Mer värktabletter.
Dagpersonalen är här och säger godmorgon. Sjuksköterskan har sin elev med sig. Eleven stannar och frågar om hur natten varit och om jag behöver något. Berättar att min Oxynorm höjdes och att det känts mycket bättre.
Hon kommer tillbaka med mina tabletter. Och snart kommer även frukosten in.
Sen kommer ronden till mig. Amir och min sjuksköterska. Han frågar om natten. Jag säger att jag mår bättre av den nya styrkan på Oxynormen. Han berättar lite om operatonen. Berättar sen att recept är utskrivet och finns att hämta på apotek. Jag kommer få åka hem idag. Frågar om jag kan bli hämtad. Berättar då att Peder kan vara här tidigast 15.00. Han tittar då frågande på sjuksköterskan som bekräftar att det är OK. De gör sig klara att gå. Då ber jag om hjälp upp för att gå på toaletten. Det gör så ont att tårarna rinner. Båda hjälper mig upp. Han tittar på mig och säger att jag nog kommer behöva mer morfin är vad som är på recept. Du får ringa upp Plastiken på måndag eller tisdag. Får då veta att dagsköterskan ignorerat den nya dosen...fy vad liten jag känner mig...
Sista frukosten här. Te, nyponsoppa i vinglas 😊 movicol för magen och smarriga mackor.
Eleven kommer och ska ta en massa rör blod. Hon provar på underarmen. Får blod direkt. Så försiktigt att det knappt känns. Berättar då att narkossköterskan inatt missat så att blodet sprutat.
Jag berömmer henne. Hon ser så glad ut då.
Messar Peder. Han ringer upp lite senare. Vet inte riktigt när han kan komma ifrån. Jag ringer då mamma. Vi bestämmer att de ska komma efter min lunch, ca 12.30. För jag har beställt kladdkaka till efterrätt och den vill jag verkligen inte missa!
Jag får hjälp upp och ta av nattskjortan. Får en handduk och nya strumpor med halkskydd under. Tvättar av mig och borstar tänderna. På med dagskjorta och mysbyxor. De är så långa att jag går på dem.
Provar att gå lite i korridoren. Jag ska ju hem idag och måste träna. En sjuksköterska ser mig och ber mig ta det lugnt. Ta lite i taget. Inte förhäva mig. Smart! Annars hade jag nog kämpat på med att slita ut golvet.
Går korridoren fram och tillbaka. Går mot utgången och tar till höger. Ställer mig och tittar på alla foton över personalen. Ser ett gäng som skötte mig efter den första op:en. Ser Mats som varit om en ängel vid den andra op:en.
Blir trött. Går tillbaka och lägger mig. Får värktabletter och kollas upp igen.
Går ut till grupprummet och tar mig en kopp kaffe.
Får sällskap av en tjej som opererats för cancer i käken. Ben har tagits från smalbenet visar hon. Cancern upptäcktes förra veckan. Men hon är vid gott mod. Vi tar en promenad i korridoren. Sätter oss sen i grupprummet och dricker lite vatten och pratar. Skönt att komma ifrån sängen och att se något annat.
Lunchen kommer då. Smaklös friterad fisk i stark tomatsås. Ingen höjdare. Får kaffe till min efterlängtade kladdkaka. Kaffet smakar beskt. Inte nybryggt direkt. Kladdkakan däremot är ljuvligt god.
Jag säger hej då och går till mitt rum.
Deo och tandborstningen. Försöker få på mig min skjorta. Kan inte knäppa över alla kompresser. Mor kommer då och hjälper mig med tights och kofta.
Jag går ut i korridoren för att bli utskriven. Min sjuksköterska ignorerar mig och tar hand om en patient som ska sola. En annan sjuksköterska som också tillhör Hud tar hand om mig. Klipper bort mitt armband. Frågar om jag fått visitkort med direktnummer till Hud.. Nej det har jag inte... Blir irriterad. Hon sänkte min dos utan att prata med mig. Tar inte hand om mig nu heller..,
Mamma hjälper mig ner till bilen som står vid akuten. Uffe sitter där och vakar över mig. Mor går och hämtar ut min medicin.
Oj så mycket gupp det är på alla vägar. AJAJAJAJ!!!
