Alla mina prover såg bra ut.
Så vad mitt håravfall beror på vet vi inte exakt just nu.
Saroten - 1/1000 drabbas av håravfall. Och jag är just den 1000:e
Sen har jag gått med en inre stress sedan augusti. Även det kan vara boven i dramat.
Paniken har hägrat här hemma. Varje dag faller håret i tovor. Tårarna rinner. Oron sitter konstant i bröstet.
Jag ser precis ut som min lillasyster då hennes hår föll pga strålning och cellgift.
Vad ska jag göra??? Vem kan hjälpa mig??
Mina tankar går då återigen till min syster.
Då hennes hår inte ville växa stod alla läkare och såg ut som frågetecken.
Nu i efterhand vet vi att det berodde på att hela hennes lilla kropp var full av metastaser...
Men, jag ringde alltså till hennes frisör nere på USÖ.
Jag förklarade varför och vad jag drabbats av.
Frisören tog sig verkligen tid.
Allt hår som sitter löst ska bort. Så borsta igenom håret varje dag.
Att använda hårsnoddar och sätta upp håret gör ingenting. Så klart det sliter, men allt hår ska bort.
Hon bad mig kontakta min läkare för att få en remiss till Hud. Det är den enda avdelningen som får ge hårersättning.
Jag skriver direkt ett meddelande på Mina Vårdkontakter.
Detta var en tisdag.
På onsdagen ringde en sköterska upp mig och berättade att jag fått en tid till min läkare på torsdagen.
Min mor följde med mig.
Jag hade förberett mig noga för att orka sitta i väntrummet.
Hade tagit på mig en knallorange kofta, sminkat mig med både mascara, underlagskräm, rouge och läppstift. I öronen stora blanka silverörhängen och runt halsen ett glittrigt halsband.
Allt för att dra blickarna bort från huvudet, från mitt glesa hår som satt i en knut på huvudet sen igår.
Paniken varje kväll och morgon inför kamningen. Orkade inte kamma mig denna morgon.
Och det visade sig vara bra!
För min läkare såg på mig, jag såg lugn ut. Pigg. Glömde bort vad min läkare brukar säga: Sminka dig inte, visa hur du innerst inne mår!
Detta glömde jag, eller valde bort, idag.
Ditt hår växer ju, ca 3 mm finns i hårbotten så en remiss till Hud blir inte aktuell.
Jag satt bara och gapade mot henne. Sen kom tårarna. Jag hade trott så på frisören.
Min mor ryckte nu in. Berättade om all stress, oro, sorg jag gått igenom. Hur minnena av min syster cancertid finns framför mina ögon då jag ser mig själv i spegeln.
Min läkare går då ut och hämtar en kamera. Jag tar bort knuten. Håret lossnar i drivor.
Står över papperskorgen då läkaren kommer in igen.
Då hon får se hur mycket hår jag har mellan fingrarna får hon en chock, säger min mor som såg henne. Själv var jag så stressad över allt hår som lossnade.
En lapp med mitt personnummer sattes i tinningen och hon lyfte upp håret och fotade.
Lappen flyttades upp till pannan. Nya foton.
Sen sa hon: Jag ska skicka en remiss till Hud. Du kanske får vara på de lite, för att skynda på.
Jaha, nu gick det bra tänkte jag.
Rödgråtna båda två åkte vi sen hem till mig och åt lite lunch.
Då jag tog ur min knut var håret lockigt...nästan som förr...
Men i hårbotten finns ingenting längst upp.
Det syns visst inte så bra här
Men upptill finns inget hår alls
Och hela hårbotten är tom på hårstrån...
