Redan 4 år sen...

Idag för 4 år sen fick jag ett telefonsamtal vid 10-tiden från min mor. Hon hade precis pratat med pappa som låg inne på USÖ pga av en lungsjukdom. Han hade sluddrat så konstigt i telefonen, så hon hade ringt upp en sköterska som berättade att de hade provat en ny sorts medicin. Hans sjukdom var/är så ovanligt och de visste inte hur den skulle behandlas. Jag blev så upprörd och orolig så jag lämnade jobbet och åkte hem. Det gick inte att tänka klart. Väl hemma mötte jag min yngsta son som gått hem från skolan pga feber och förkyld. Jag ville inte oroa honom, utan vi gjorde fruktsallad och skulle mysa lite. Då ringer min mor igen

Lyxar med mjuk bh

Den senaste tiden har jag tänkt på hur ont jag haft av mina expanderproteser. En värk som varade dygnet runt i flera månader. Jag kunde inte sova en enda hel natt pga detta. Mycket tack vare att jag älskar att sova på sidan. Men de proteserna tryckte in så hårt om jag ens försökte lägga mig på sidan, och värken satt i och tryckte mot revbenen långt efter att jag lagt mig på rygg igen. Detta medförde att jag många gånger gick omkring som i en dimma av trötthet. Humöret påverkades, jag blev lättretlig och tappade humöret snabbt. Kände mig nere och låg nästan hela tiden. Ibland hände det så klart roliga saker, men så fort detta var över så gick jag snabbt ner mig igen. Glädjen kunde inte hålla i sig.
Nu har det snart gått två månader sen expanderproteserna plockades ut och känslan är obeskrivlig. Jag är som en ny människa :)