Magen tog totalt slut av all smärtlindring

Jag har haft magsmärtor i flera dagar och inte kunnat "gå på toa". Redan i torsdags sa jag till om att jag inte varit på toa sen i tisdags, och min mage brukar fungera normalt. Magen blev större och större och ömmade nåt enormt! Jag har fått prova olika laxerande preparat - men utan framgång. I lördags började jag så må illa på em/kvällen och blev totalt utslagen. Medan de andra tittade på Melodifestivalen tillbringade jag tiden inne på toaletten, önskade så gärna jag skulle kunna kräkas, men icke.

Maxdos

Nu är jag uppe i maxdos av smärtlindring.
När jag ligger ner känns det smärtfritt, men om jag så bara ska ändra ställning lite i sängen blir outhärdligt.
Så just nu sover jag mest för att inte ha ont.
Min mor var här igår med teckningar till "väldens bästa moster" och lite choklad.
Och vi har flyttat ner 1 våning inför helgen. På så sätt sparas det in på en nattjänst på helgen. På må morgon får vi flytta "hem" till våran våning (3) igen.

Mörbultad

Här kommer ett litet inlägg dagen efter operationen.
Igår fick jag först ett rum på avdelningen där jag fick byta om och låsa in mina tillhörigheter.
Sen kom plastikkirurgen och ritade på mig.

Efter det fick jag gå och kissa, och ta min lilla hutt - lugnande medicin.
Jag rullades iväg in till operationssalen tvärs över korridoren.

Dags att packa inför operationen

Nu ska jag packa ner det jag tror att jag kommer behöva, men eftersom jag kommer ligga kvar några dagar på avdelningen så går ju att komplettera allteftersom.

* Ipod och hörlurar, laddad med ljudbok och bra musik
* Tandborste, tandkräm och munskölj
* Deo
* Kam
* Hårsnoddar
* Hudlotion
* Lypsyl
* Öronproppar
* Mysbyxor
* Dragkedströjor
* Tofflor
* Tights, att ha under rocken
* En tunn pocket
* Några nya tidningar

Det närmar sig...

Jag är mer disträ än vanligt, tappar tråden när jag pratar och kommer inte ihåg vad jag gjorde i går eller i förrgår...
Jag har svårt att äta, allt växer i munnen och i magen sitter en stor oro och gnager.
Idag packade jag ner lite matsäck och åkte iväg ut till Hjälmaren och Naturens Hus med en vän. Det är så rofyllt där ute och trots -14 grader så värmde solen härligt! Tänkte att det är bäst att passa på idag när solen skiner, sen vet jag ju inte när nästa utflykt kan bli av.

Min mor och Herr B kom och hälsade på och hade med sig kinamat. Det smakade gudomligt, jag som inte har kunnat äta nåt annat än hårt bröd, finncrisp och smörgåsrån de senaste dagarna för att undvika att bli illamående pga all oro jag har i mig. Det är nog bra om det vänder nu så jag kan lägga på ett litet lager, för sen blir det väl inte så mycket mat det första dygnet!

Storstädning och nervositet

Jag känner mig väldigt lugn inför det som väntar. Detta är ju något som jag måste göra för att jag har valt livet. För att jag ska slippa denna oro som gnagt inom mig under flera år, och kunna gå vidare. Vara en bra mamma, dotter, vän...allt detta som jag känner att jag inte riktigt orkat med pga stressen runt min älskade systers sjukdom och min egen oro att drabbas.

De senaste dagarna har jag haft en enorm huvudvärk, och i går blev det outhärdligt. När jag gick igenom mitt medicinskåp hade jag bara Treo och Ipren hemma. Båda dessa innehåller acetylsalicylsyra och det får jag inte äta två veckor innan operationen pga att "blödning kan tillstöta, vilket komplicerar ingreppet och medför risk för blodansamling efter avslutad operation". Skickade iväg min äldsta son att handla lite mat och Alvedon. I kassan sa han till om Alvedon, kassörskan tog fram en förpackning och la på bandet. Min son betalade och packade ner varorna. Väl hemma när jag packade upp alla varor fick jag se en ask IPREN!! Men sa sonen, jag sa ju till om Alvedon. Fel av kassörskan!
Jag gick då in till grannen - min räddande ängel - hon gav mig 4 st Alvedon så nu klarar jag mig ett tag.
Senare kom min mor och hon hade med sig 6 st. TACK!

Operationen blir om drygt 2 veckor!

På fm ringde jag till koordinatorn på Plastikmottagningen för 111:e gången. Denna gång gav det resultat! Hon såg att det var ett datum inskrivet med ett frågetecken efter. Då hon inte visste vad detta betydde frågade hon om jag hade tid att vänta medan hon gick och pratade med kirurgen. Så klart kunde jag vänta, mer än gärna! När hon åter kom till luren sa hon att nu var det bestämt att operationen blir onsdagen den 23/2, om det passade mig. Först tänkte jag säga nej, då min äldsta son fyller 19 år tre dagar senare. Men jag ändrade mig i nästa sekund (jag får väl fira honom lite tidigare bara!).
Kl 07.00 ska jag vara på plats, och kl 08.00 blir operationen. OM det inte kommer in något trafikoffer och OM jag skulle råka bli förkyld, då blir det inställt.
Nu är det bara att hålla tummarna. Detta har jag ju väntat på så länge.
Oj vad nära inpå detta kom. Men det är väl lika så bra, då blir väntan inte så lång och orolig.

Samtal med en kurator

De senaste 5 åren har mitt liv sakta förändrats, det mesta har fallit sönder i spillror. Att förlora både min pappa och min syster inom loppet av 2 år har varit väldigt tufft. Det är inte mycket som är sig likt längre. Vart är mitt liv på väg? Min mamma och jag har alltid stått varandra nära, nu är vi två de enda som är kvar av min kärnfamilj. Mamma och mina älskade barn betyder allt för mig.
Ibland förstår jag bara inte meningen med allt. Men konstigt nog är vi mycket starkare än vad vi tror, när det verkligen behövs.

Den långa väntan på en tid till plastikkirurgen är tuff, varje dag kollar jag posten i hopp om ett brev från USÖ. Jag vill gärna få detta avklarat så snart som möjligt.
De senaste dagarna har det känts extra tungt och idag så fick jag träffa en kurator och prata av mig lite. Hon lyssnade mest och kom med små kommentarer emellanåt.
Vi bokade upp några tider till. Om jag kan gå på dem beror ju på när jag får operationstid. Det är svårt att säga om detta hjälpte mig, men jag var betydligt lugnare när jag gick därifrån.
Jag vill börja leva igen, och hoppas att jag snart kan se en ljusare framtid!
Kram till alla mina vänner som stöttar och peppar mig. Ni är guld värda!!!