måndag 14 februari 2011

Storstädning och nervositet

Jag känner mig väldigt lugn inför det som väntar. Detta är ju något som jag måste göra för att jag har valt livet. För att jag ska slippa denna oro som gnagt inom mig under flera år, och kunna gå vidare. Vara en bra mamma, dotter, vän...allt detta som jag känner att jag inte riktigt orkat med pga stressen runt min älskade systers sjukdom och min egen oro att drabbas.

De senaste dagarna har jag haft en enorm huvudvärk, och i går blev det outhärdligt. När jag gick igenom mitt medicinskåp hade jag bara Treo och Ipren hemma. Båda dessa innehåller acetylsalicylsyra och det får jag inte äta två veckor innan operationen pga att "blödning kan tillstöta, vilket komplicerar ingreppet och medför risk för blodansamling efter avslutad operation". Skickade iväg min äldsta son att handla lite mat och Alvedon. I kassan sa han till om Alvedon, kassörskan tog fram en förpackning och la på bandet. Min son betalade och packade ner varorna. Väl hemma när jag packade upp alla varor fick jag se en ask IPREN!! Men sa sonen, jag sa ju till om Alvedon. Fel av kassörskan!
Jag gick då in till grannen - min räddande ängel - hon gav mig 4 st Alvedon så nu klarar jag mig ett tag.
Senare kom min mor och hon hade med sig 6 st. TACK!


Flera gånger den senaste veckan har jag upptäckt att jag gått ifrån bilen utan att låsa den... Tack och lov har inga oärliga människor upptäckt det!
Jag lägger nycklarna på alla möjliga konstiga ställen och får springa runt och leta när jag ska ut. Mobilen är också en pryl som lever sitt eget liv och hoppar runt så jag inte hittar den...

Jag skrev i början att jag känner mig lugn, men huvudvärken och mitt dåliga minne tyder nog på att nervositeten trots allt börjar komma smygande.

I helgen har jag skurat badrummet från golv till tak, torkat ur alla köksskåp, sytt nya gardiner till kök och vardagsrum, planterat om alla blommor, möblerat om lite för att underlätta livet "efteråt", tagit långa promenader och njutit av solen och den friska luften!
Sen kommer ju en tid efter operationen när jag inte kommer kunna göra annat än ligga stilla. Så det känns skönt att hinna med lite här hemma innan det är dags för operationen.

1 kommentar:

  1. Hej Anneli! Vad skönt att du har fått tid för op., och samma dag som jag! Jag berättade för ortopeden att jag är rädd för att sövas (rädd att inte vakna) men då sa han att det behöver du inte oroa dej för, du är ju ung och stark! Om det är din rädsla då finns det ingen orsak att inte operera. Jag hoppas på att få tillbaka rörlighet och förstås bli av med smärta. Vad bra att du förbereder hemma, så du kan ta det lugnt sen. Glöm inte bort att be om hjälp om det känns jobbigt, min erfarenhet är att folk gärna vill hjälpa till om dom bara vet med vad!
    Vi tänker på varandra den 23:e!
    Många kramar Anna

    SvaraRadera