Det närmar sig...

Jag är mer disträ än vanligt, tappar tråden när jag pratar och kommer inte ihåg vad jag gjorde i går eller i förrgår...
Jag har svårt att äta, allt växer i munnen och i magen sitter en stor oro och gnager.
Idag packade jag ner lite matsäck och åkte iväg ut till Hjälmaren och Naturens Hus med en vän. Det är så rofyllt där ute och trots -14 grader så värmde solen härligt! Tänkte att det är bäst att passa på idag när solen skiner, sen vet jag ju inte när nästa utflykt kan bli av.

Min mor och Herr B kom och hälsade på och hade med sig kinamat. Det smakade gudomligt, jag som inte har kunnat äta nåt annat än hårt bröd, finncrisp och smörgåsrån de senaste dagarna för att undvika att bli illamående pga all oro jag har i mig. Det är nog bra om det vänder nu så jag kan lägga på ett litet lager, för sen blir det väl inte så mycket mat det första dygnet!


För några år sen hade jag en knöl bakom ena örat som opererades bort, den var helt ofarlig.
Knölen skars bort och sedan skrapades allt bort ända ner till skallbenet. Och fy vad ont jag hade efteråt! Det dröjde länge innan jag ens kunde vrida på huvudet.
Då lovade jag mig själv att aldrig mer operera mig!

Och nu är jag här, en ännu större operation väntar. Nu ska det skrapas ända ner till revbenen - på båda sidorna! Vad har jag gett mig in i???
Min systers önskan var att jag skulle få operera bort mina båda bröst, så jag inte skulle behöva gå igenom detta h-vete som hon har genomlidit.
Även hennes man, min svåger, tycker absolut att jag ska operera bort brösten.
När vi väntade på svaret från ärftlighetsutredningen sa han att oavsett vad svaret blir så är detta ju nåt du måste göra.
Och ja, jag måste göra detta nu. Men ändock, oron finns ju där.
Jag har tänkt jobba i morgon, på tisdag är jag ledig och sen är det operationsdags!!