Ännu en ängel...

Min älskade lilla farbror - pappas lillebror, har nu återförenats med sina föräldrar, min pappa, min lillasyster och alla andra änglar som nu ska ta hand om honom.
Mina tårar rinner och rinner. Varför ska alla fina människor tas ifrån oss alldeles för tidigt. Det finns ingen rättvisa. Enda trösten är att han inte behöver lida mer.
Han har varit dålig länge, men ändå så hoppas man och tror på under in i det längsta. Mamma och jag skulle åka upp och hälsa på nu när hon fått på sina sommardäck på bilen - hon böt i fredags. Nu blir det begravning vi får åka upp till istället.
Sedan 2004 har jag begravt min mormor, pappa, syster, barnens gammelfarmor och så nu detta.
Känns som min lott i livet är att gå på begravningar just nu. Hur mycket ska man orka egentligen??