Lång väntan på en kallelse

Om 3 dagar har det gått 3 månader sen jag träffade plastikkirurgen, då sa han att de höll vårdgarantitiden - 3 månader. Så jag väntar både med hopp och oro på att få en operationstid.
Igår fm ringde jag så till plastikmottagningen för att höra om det var någon kallelse på gång till mig. Hon som är ansvarig för tidsbokning satt i ett möte och skulle vara tillbaka på torsdag, men jag lyckades väl låta väldigt orolig för jag blev kopplad till en annan kvinna som kunde hjälpa mig. Men hon fick inte fram nån info om att det var dags för operation under den närmsta tiden. Hon fick mitt mobilnr och skulle höra av sig om det kommer nåt återbud.
Nu har jag ju hela tiden ställt in mig på att operationen skulle bli runt den 14/1, så för varje dag som går känns det jobbigt att inte veta nåt mer.
Likadant är det på jobbet - jag jobbar så länge jag kan har jag sagt.
Och om de nu skulle få in ett återbud kan det ju bli snabba förändringar.

Jag skulle ha frågat om det var på gång med mammografi för mig, men det glömde jag helt bort igår. Så jag får snällt hänga på telefonen i morgon fm igen!
Första kirurgen jag träffade sa att jag ska ha gjort en mammografi för att få opereras. Känns som att tiden bara rinner iväg nu. Och nervositeten gör sig tillkänna titt som tätt.

Till råga på allt så fick jag igår em en cortisonspruta för värk i höger tumme.
Så detta inlägg har tagit enorm tid att skriva med en hand.


Jag har redan börjat kolla igenom min garderob efter tröjor med dragkedja och knappar. Sen är det bh-historien, men det får väl ordna sig. Jag har inte hittat nån än som verkar vara bra. De första 3 veckorna kommer jag ju ändå att vara helt platt, med endast expanderprotesen på plats.

Så här går det till på USÖ när de gör en bröstrekonstruktion med expander och silikonprotes. Texten hänvisar till bröstcanceropererade, men för mig blir det likadant, förutom att konvalescenstiden är oftast tuffare samt längre.