8 årskalas blandat med sorg och glädje

Idag har vi grattat syrrans son på 8-årsdagen. Det var bla många böcker, kläder, choklad och en häftig cykel bland presenterna.
Med ett stort leende öppnades present efter present. Så härligt att få njuta av glädjen i hela ansiktet av en förväntasfull liten gullunge!
Min svåger hade gjort det "lätt" för sig, och köpt glasstårtor, kanelbullar och kakor. Att endast bjuda på hembakt tillhör det förgånga, nu måste vi införa nya traditioner för allas skull.
Det är inte lätt för någon av oss med kalas, särskilt inte när någon av min systers barn fyller.
Det är så fel att min syster inte finns med och får njuta av deras liv längre. Allt känns så tomt och orättvist.
Jag blev så ledsen ett tag och fick gå undan för jag ville inte visa barnen att jag grät.
Vi pratar mycket om henne och det kommer många frågor speciellt från syrrans dotter om hur mamma var när hon var liten, vad hon tyckte om,vilka kläder och frisyrer hon tyckte om...
Det känns så skönt att hon vill prata om det, och oftast går det bra för mig att berätta utan att bli ledsen. Men det måste ju få vara så, hon saknas ju oss alla något enormt! Att gå bort i bröstcancer endast 37 år gammal är så fel, så fel.

När vi satt och fikade fick jag några gånger en enorm värk i vänster sida, på nedersta delen av revbenen. Det kom en snabb smärta som gjorde att jag ryckte till ordentligt. Så har jag aldrig känt förut. Men det är väl musklerna som bråkar där också! Det blev att svälja ner 2 Alvedon för att klara av resten av kvällen.