Jag får ju inte lyfta armarna så armbågarna kommer i axelhöjd eller över, och det är så lätt hänt ju mer jag rör mig. För det gör inte ont när jag höjer armarna, så jag måste verkligen tänka mig för.
Igår gjorde en cybervän sin förebyggande bröstoperation. Idag fick jag mejl att allt gått bra! Så skönt att höra, för mina tankar fanns hos henne hela dagen igår.
Idag har en nära vän träffat sin plastikkirurg för ett sista samtal innan hon ska få en expanderprotes i april.
Det gör mig så nedstämd att denna sjukdom för så mycket elände med sig.
Men snart är vi många som har gått igenom den värsta biten och kan börja att se framåt - till ett lugnare och mindre oroligt liv!
Styrkekramar till oss alla :)

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar