Nätterna är jobbiga då det gör ont att ligga på sidan, och jag kan INTE sova på rygg. Men en tunn kudde är räddningen. Den flyttar jag fram och tillbaka på nätterna varje gång jag vänder mig. Inte ens då får jag lugn och ro ;) Jag kan inte ligga helt på sidan, utan får ligga halvt på rygg/sida.Kudden lägger jag framför mig, tätt mot magen/bröstet. Då kan den övre armen vila mot kudden, för att inte trycka mot bröstet. Trycket det annars blir mot bröstet gör jätteont efter ett tag. Precis som det gör ont när det undre trycks för hårt mot sängen. Jag vet faktiskt inte när jag sov en hel natt senast...
När den värsta smärtan från proteserna gett sig kände jag åter en enorm värk i höger hand.
Jag kan inte vrida ur en disktrasa, inte vrida ur kläder jag sköljt upp. Det gör ont bara jag ska ta upp nåt litet från ett bord. I morse när jag smörjde in mig efter duschen smärtade det till när jag vred handen lite...Nu är remiss skickad till handkirurgen och jag hoppas så att de ska hitta nåt nytt. Orkar inte med denna värk snart!
Jag har några gånger börjat träna lite smått hos en sjukgymnast. I början var jag väldigt entusiastisk och körde på lite för hårt. Men det verkar inte spela nån roll hur lugnt/stilla jag tränar. Allt gör så ont. Men jag biter ihop, äter alvedon och använder mina TENS-plattor varje kväll.
Igår flyttade jag runt på några kartonger i förrådet, för att hitta påsen med såjord. Så härligt att få ner fröna i jorden sen och vänta på det nya spirande livet som ska börja för mina små blommor :) Plötslig när jag ska ta upp pennan för att märka pinnen med blomnamnet gör det sååå ont i höger pekfinger. Värken sitter på insidan vid andra vecket på ytterkant. Hela fingret svullnade upp senare. Och idag är det lika illa. Jag ska till vc på onsdag och orkade bara inte ringa idag för en tid. Det kan ju inte bli värre, hoppas jag!
Min äldsta son tycker att jag ska bo i en bubbla - bubblewoman :)
All denna värk och sorg har även medfört att jag fått tillbaka mitt eksem. Jag har inte haft nåt på över 10 år. Och då det inte kom tillbaka efter sorgen av min far och syster, så trodde jag att det växt bort... Jag fick det när jag var 3 år och 10 månader, atopiskt eksem som skulle växa bort när jag kom ur tonåren. Jag är en väldigt mogen tonåring nu alltså!!
Ringde till vc och bad om cortisonsalva och mjukgörande kräm. Distriktssköterskan frågade om jag mindes vad jag hade sist - Elocon kom jag ihåg. Hon sa att hon skulle meddela min läkare och att jag kunde hämta ut mina salvor dagen därpå efter kl 15.00. Jag behövde inte ens träffa en läkare!! Ibland blir man förvånad. Roligt när det är en positiv förvåning :)
Nu är sista månaden här då min doftängel säljs hos Mekonomen till förmån för bröstcancerforskningen, så passa på att fylla på så ni kan ha en ängel i bilen och påminna både er själva och andra om hur viktigt det är - alla bäckar små....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar