Idag var jag på återbesök på handkirurgin och fick träffa min kirurg. Han hade ingenting att komma med, förhörde sig bara om hur det funkar nu drygt 3 veckor efter operationen. Sjukgymnastik för att stärka underarmen rekommenderade han...Inte nåt av det jag ville höra - att han kommit på nåt som kan ta bort smärtan helt tex.
Direkt efteråt fick jag träffa en jätterar sjukgymnast, Marie Björk.
Jag sa till henne att jag tycker det är så jobbigt med denna smärta, och att ingen av operationerna jag gjort visat på vad som är fel - trots att jag har ständig värk. Ibland är det som jag inte blir betrodd av läkarna...Men sa hon, så får du inte tänka. Om de inte trodde på dig skulle de aldrig operera dig. Vid en operation hoppas de ju hitta orsaken och kunna hjälpa dig. Detta vet jag ju, men det är inte lätt att vara stark och förnuftig jämt!
Jag fick lite övningar att göra, ett gummiband - det mjukaste som är vitt (beigt). Jag fick papper med 6 övningar som ska bygga upp musklerna i underarmen, få upp rörligheten i axlarna och ska även jobba med att "ro" med gummibandet för att få bak axlarna. För efter båda bröstoperationerna har jag pga smärtan gått hopkurad framåtlutad. Vill bli rak igen, och bygga upp muskler på baksidan av axlarna.
Jag bad också om ett nytt handledsstöd, då mitt gamla blivit så trasigt efter slitage. Oj då sa hon. Har du ett så gammalt stöd... Jag fick mitt nuvarande för ca 4 år sen av handkirurgen på Läkargruppen - och välanvänt är det!! Hon kollade efter storleken i det, men efter allt tvättande var det inte läsbart på lappen i stödet. Small förmodar jag att är det. Hon kom tillbaka med XS, det satt ännu bättre tom :)
Lite träningsvärk i musklerna på underarmen kan jag få, och det är inte farligt. Men om jag däremot får ont i handen eller i handleden ska jag ta kontakt med henne. Återbesök om ca 3 veckor.
När jag var på väg bort mot bussarna fick jag se en fd jobbarkompis komma på sin permobil. Hon drabbades av stroke för 13 år sedan då hon endast var 44 år. Hemskt öde!
Vi stannade och pratade lite allmänt. Sen säger hon: har du hört om Inger... Att hon drabbats av bröstcancer senare metastaser - tänker jag. Men nej!!! Förra måndagen gick hon bort!!! Jag blev helt bestört, och tårarna kom. Hennes sjukdomsbild har nästan helt följt min systers. Så enormt sorgligt!!! Hon som alltid kämpade så tappert, så levnadsglad och underfundig. Jag kommer sakna alla dina små inlägg i din blogg
Inger, ta med en hälsning till mina älskade änglar Vicki och pappa <3
Vi bestämde oss för att gå till Caféet och ta en fika och prata lite. Sen följdes vi åt hemåt, då det visade sig att vi bor i områdena bredvid varandra :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar