Jag tog en solig promenad till USÖ och hann ta en kopp kaffe i väntrummet och läsa en tidning både länge och väl innan jag blev uppropad av en sköterska.
Jag blev visad in till samma undersökningsrum som vanligt. Vad är det nu du har gjort frågade hon. Det har varit så körigt så jag hann inte läsa på. 4 september gjorde jag min vårtoperation - var har tiden tagit vägen...
Jag hängde upp mina kläder och förklarade att jag inte kan knäppa på mig bh efter min handoperation, och inte har jag tejpat ärren efter duschen då Mattias säkerligen vill se dem i alla fall. Hon tittade på vårtorna och frågade hur jag upplevde dem. Jag berättade lite snabbt att Mattias sagt att tryck av bh kommer få dem att "krypa" innåt, men att man då kan injicera eget kroppsfett för att bygga upp dem igen. Hon sa då att jag bör veta att de kommer krympa rejält. Och det sa hon med en min och ton som gjorde att jag tog henne på allvar. För det är ju så att sköterskorna oftast vet mer om eftertiden än vad plastikkirurgen gör.
Sköterskan tog fram ett skynke medan jag tänkte lägga mig på britsen, så jag inte skulle behöva frysa i väntan på Mattias. Han kom in väldigt snabbt och sköterskan sa att jag kunde sitta upp, så han skulle se bättre. Jag kände mig så stolt när jag visade upp mina bröst och vårtor. För jag känner mig så nöjd och trivs jättebra med "dem" :) Det ser ju jättebra ut - ska vi beställa tid för tatuering på en gång?? Så klart sa jag :)
Vi diskuterade storleken och formen på vårtorna och han sa att de kommer ändra sig lite under de kommande månaderna. Sen bad han mig backa lite från honom så han kunde titta på håll. Jag tyckte i början att vårtorna satt på olika höjd. Men nu sa han att det skiljer 2, max 3 mm på dem. Jag ska backa från spegeln och titta på håll jag med, då syns helheten och inte alla små differenser. Sen är det skillnad när jag tittar uppifrån och ner, då ser bröstvårtorna mer olika ut än framifrån. jag har faktiskt inte kollat dem så noga nu på slutet, de har läkt bra och "sitter där de sitter" nu. Jag berättade för honom om en händelse förra veckan när jag träffade en kompis som gjort samma op som mig fast i ett annat landsting. Hon har haft flera komplikationer, hennes bröst är inte alls så runda och fina som mina, och inte heller lika mjuka.
Jag är jättenöjd med det jobb du gjort, du är så duktig sa jag och klappade honom på axlen. Det enda som jag vill justera är ovanför brösten, där den ena protesen vred sig i början. Han tycker inte det syns så mycket. Men jag sa att jag tycker det är jobbigt då alla urringade linnen och tröjor drar sig så jag hela tiden får rätta till dem. Ok sa han, för att du ska bli helt nöjd så är det väl bäst att vi fixar till det också. Sen log han och skrattade gott. Du har ju lite att ta av från lilla magen...Jag har gått upp 10 kg sen han gjorde första operationen på mig!! Jag berättade om min handop (den 3:e) och sa att all värk i handen och med bröstproteserna gjort mig mindre rörlig :(
Jag tycker det här ser jättebra ut, sa han och stod på min höger sida. Jag visste inte om han menade handens ärr eller bröstvårtorna - nej dina extra kilon sa han då. Hmmm, han hade säkert tittat på fotona från tidigare tillfällena, och jag var rätt mager förut.
Nu fick jag ställa mig vid det gråa skynket och fotograferades från "alla 5 vinklar" som vanligt :)
När det var klart bad han mig ställa mig rakt framifrån så han kunde ta en bild till. (Kanske ska den visas upp när de planerar framåt för andra tjejer i samma sits, för resultatet är så bra...)
Det blir en sköterska från avdelningen som tatuerar mig. Då det kommer vara svårt för mig att veta storlek och färg, börjar hon med svag färg, sen får jag vänja mig hemma innan vi mörkar på färgen. Lika med vårtgårdens storlek.
Vårtorna kommer att hålla ungefär samma storlek i ungefär 15 år, sen får vi se vad som händer och hur du upplever det. Vill du så sprutar vi in lite fett i dem när du känner för det.
Nu får jag bada och göra allt! Inga mer restriktioner!! Jippie :)
Tatueringen sker under lokalbedövning och det kommer bli någon gång i början av nästa år.
För att fira mina fina bröst med perfekta små bröstvårtor gick jag ner till cafeterian och beställde en kopp kaffe och en underbart god äppel- och kolapaj. MUMS!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar