Jag hoppas de har snö uppe hos sig och kan åka skidor och njuta idag, hon och pappa...
Till Alla Helgons Dag köpte jag hållare till ljus på Blomsterlandet, en enkel variant på pinne så att ljusen kommer längre upp nu när snön väl kommer. På pappas grav var den kvar - men INTE på Vickis. Jag blev ledsen över att det finns folk som inte kan skilja på mitt och ditt ens på en kyrkogård.
Vickis äldsta dotter skrev ett sånt fint inlägg om sin mamma idag. Jag grät hysteriskt när jag läste det, tårarna rann så jag såg inte klart på en lång stund.
Så här fint skrev hon bla:
"När jag var liten så skulle vi komma på ett djur som har ben men inga knän......
Mamma sa: har skuldpaddor knän? Hahaa!
Jag skulle göra vad som helst om jag visste att jag kunde få dig tillbaka....
Mamma, du är världens bästa mamma. 3 år känns som en evighet utan dig.
Tanken slår en ofta: varför just jag, min mamma? Varför den finaste på jorden.
Även om jag inte ser dig så vet jag ändå att du alltid fins där, i mitt hjärta.
Vidare skrev hon:
Varför skulle detta hända just oss??
Vad som än händer Anni så ska du veta att jag fins där och mamma❤
Lilla skruttan, hon var bara 9 år när hennes älskade mamma lämnade oss❤
Jag följer din blogg men brukar inte skriva något. Nu när jag läser detta som din systerdotter skriver rinner mina tårar. Livet är så skört och så enormt orättvist!!
SvaraRaderaVi är en släkt med bröstcancer som finns i flera led. Jag är bara 19 år och förmodar att jag kommer vara lika klok som du och genomgå detta jobbiga som medföljer med beslutet att verkligen ta steget att ta bort båda brösten...
Jag hoppas du fortsätter skriva, det ger mig hopp att veta att det går bättre och bättre för dig. Trots att du har så ont av andra orsaker också. Du är en levnadsglad människa, det lyser igenom varje inlägg du skriver. Jag hoppas och önskar att jag har den orken och den positiva syn på livet även jag efter att jag gått igenom det du gjort/gör.
Varma kramar till dig från en cybervän <3