söndag 26 maj 2013

Mors Dag blandat med många tårar

Idag vill tårarna aldrig sluta rinna. Min älskade lillasyster och jag brukade alltid fira mamma på Mors Dag... Det är nu 3:e året utan dig min lillasyster, men jag saknar dig så älskade Vicki!

Redan imorse när jag vaknade kände jag mig nedstämd. Men då tänkte jag inte mer på det.
Senare när jag började plocka och städa lite så påminde nästan allt om "förr". Tårarna kom och tankarna fanns hos min lillasyster.
Första Mors Dag 4 månader efter att pappa gått bort. Hennes sista dygn på USÖ...
Tårarna rinner och rinner. Det är länge sedan jag hade en sån här dag. Förr kom de tätare. Och ibland flera gånger per dag. Vad jag än gör så rinner ögonen över. Det är lika bra att tankarna får sväva fritt. Den sorg jag bär på måste tydligen ut just idag.
Jag har sån värk i hand/handled/tumme/nacke/axel på höger sida att jag bestämt mig för att inte jobba för mycket idag.
Igår höll vi på i trädgården mest hela dagen. Och det tog ut sin rätt på min stackars kropp. Helst skulle jag vilja dyka ner i jorden och rensa lite, plantera rabarber och annat som står i hinkar i skuggan och väntar på nytt liv. Men måste vila!!

 Senare i em kommer våra mödrar hit och vi har tänkt åka till Tant Grön i Vintrosa. Men tydligen ska det komma regn i em och kväll. Då tar vi dem till Gröna Grodan eller nåt annat mysigt ställe inomhus :)

4 kommentarer:

  1. Hon är med dig i hjärtat �� ser dig och stöttar dig från sin himmel(såklart du saknar henne...)
    Kram L8

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack L8!
      Jag vet att hon är med mig, ibland är det så tungt bara.
      Kram

      Radera
  2. Ååå tänker på dig! Min syster e min bästa vän så jag förstår ♥
    Lili

    SvaraRadera
  3. Lili, ta hand om varandra du och din syster!
    Min lillasyster var min bästa vän. Det är det som är det jobbigaste, att vi stod varandra så nära. Varje dag ringde vi varandra, sms:ade eller mejlade.
    Missförstå mig inte nu bara. Det jobbigaste är saknaden av henne och allt vi gjorde tillsammans.
    Jag tänker att om man inte har lika god kontakt med sin syster (kanske) det smärtar mindre...eller, jag vet egentligen inte.
    Men minnena bär jag med mig, närmast hjärtat.

    SvaraRadera