Jag är inte så ofta här inne, så för att stilla er undran så kan jag berätta att det inte var något farligt!
Jag var så rädd när jag såg hur huden var som intryckt - precis så såg min lillasysters bröst ut när hennes cancerknöl sög in huden.
Jag som gjort denna operation för att slippa ångesten och oron!
Visserligen får kirurgerna aldrig bort 100% av alla körtlar, men jag ska ju vara fri från detta nu!
Dagen efter jag ringde var jag nere på Plastiken och fick träffa min plastikkirurg Mattias Elmér.
Peder var med som stöd och som extra öron då jag var rätt närvös.
Mattias kände lite försiktigt och frågade hur länge jag gått med detta. Sen i förrgår sa jag. Då han vet om min bakgrund sa han att det var bra att jag kom in så snabbt som möjligt.
Hur länge sen är det du satte in dessa proteser frågade han.
Som tur är har jag ju denna blogg att uppdatera mig från, så därför visste jag att det snart är 5 år.
Det är en kapsel som blivit hård. Därför har det blivit både ojämnt och mindre på det högra bröstet.
Jag trodde de första månaderna var riskabla för kapelbildning. Inte så här lång tid efteråt.
Jo då sa han. En kapselbildning kan ske när som helst...
Oftast när en protes kapslas in och blir hård brukar hela bröstet dras upp mot armhålan.
Så illa är inte mitt.
Här ser man att bröstvårtorna sitter på olika höjd.
Om det blir värre lägger han ett litet snitt och plockar ut delar från den förhårdnade kapseln. Sen kapslas det in på nytt.
NEJ!! Skrek jag nästen. Inget mer skära i mig nu!!!
Fortfarande idag är höger bröst lite mindre och deformerat under. Men just nu vill jag inte göra någonting åt det.
Jag är frisk och mår bra vad gäller bröstbiten.
Jag väger från och tillbaka...ska jag "våga" göra en förebyggande bröstoperation?? Vi har inte nån känd gen i släkten, men det är så många som haft och gått bort i olika cancerformer. Min moster fick nyss veta att hon har bröstcancer, väntar på operation när som helst. Hon är 59 år. Min mormor hade cancer i magen...det är allt jag vet. Inte om det var i själva magen eller i äggstockar eller i livmodern. Min mormor höll det för sig själv och tog med sig det ner i graven. Så mina tankar knäcker mig nästan. Och nu börjar ju Oktober och Bröstcancermånaden. Överallt påminns jag just nu av alla dessa rosa produkter... Jag tycker du är otroligt stark som berättar så öppet om allt kring din operation. Vilket stöd du är för oss som går och funderar!! Stort tack! Jag ville bara skriva av mina tankar lite och samtidigt säga att jag är så glad för din skull att det inte var värre med din inbuktande protes. Förstår precis din oro då du har din systers bröstcancer så nära dig. Stor varm kram från E i Huddik
SvaraRaderaJag orkar inte titta på bröstcancergalan. Det gör så ont och jag gråter alltid hysteriskt!! HATAR BRÖSTCANCERN!!
RaderaVisst är det skönt att få läsa om andra som gått igenom samma. Men det gäller att välja vad man läser, att inte grotta in sig i olyckor. Jag vill helst välja att läsa om de som det gått bra för. Och då du inte själv vet om du är drabbad, kan du inte få göra en ärftlighetsutredning? För oron kan knäcka oss totoalt. Stor varm kram till dig!