Ont, ont, ont och cellförändringar på livmodertappen

Jag börjar förstå att jag har haft väldigt ont under höger bröst en längre tid, alldeles för ont. Har läst igenom gamla mail, sms och pratat med vänner som säger: du har ju ofta hållit en hand/arm under höger bröst ända sen du blev mer rörlig efter operationen.
Har jag? Det är inget jag har tänkt på...
Men jag har på något sätt vant mig vid smärta. Det är svårt att veta vilken smärta som är normal. Sen är det ju så klart olika för alla som genomgått denna operation.
Igår tog jag det lugnt hela dagen. Tittade på en film, satt och läste. Kom då på mig själv att inte ha ont! Senare på kvällen var jag tvungen att ge mig iväg på cykel, och det blev några turer på drygt en mil sammanlagt.
Satt sedan stilla på en köksstol några timmar under trevligt prat och ost och kex med goda vänner. Då kom smärtan. Gjorde så ont och var så jobbigt att tårarna rann. Vi fick då flytta in till den sköna soffan i vardagsrummet. Men när det väl har börjat göra så ont, så hjälper det varken att ändra ställning eller ta värktabletter. Detta är inte roligt. Jag undrar så vad det kan vara. Om det SKA vara så här, om det är normalt så kan jag uthärda smärtan. Måste ju! Men jag hoppas på underverk, att min plastikkirurg förstår vad som är fel och kan åtgärda det!
Jag kan ju inte låsa in mig och bara ta det lugnt! Det ger ju ingen livsglädje alls! Och leva är ju det jag vill. Må bra, njuta av sommar, sol och härliga bad. Kunna umgås med familj och vänner på små utflykter och äventyr. Jobba går inte alls, då smärtan kommer så fort jag rör mig för mycket. Min kropp vill ju röra på sig!!!
Jag har försökt känna efter var smärtan sitter, när den är som värst. Men det är någonstans inuti mig. Det blir ju inte lätt att peka ut det för Mattias imorgon. Det enda jag kan säga att när det smärtar som värst så hjälper det att sitta med rak rygg, uppsträckt. När jag lyfter upp höger bröst känns det bättre, så fort jag "släpper ner" det så smärtar det.

Två gånger är jag opererad för cellförändringar på livmodertappen (förstadiet för livmoderhalscancer) och får jag cellförändringar en gång till så har jag bestämt mig för att operera bort hela livmodern.
Igår fick jag svar från senaste cytologprovet av en överläkare: Lätta cellförändringar som följs upp med en kontroll hos läkare om tre månader. Man tittar med förstoring på livmodertappen och tar ytterligare prover.
Lätta cellförändringar...det hjälpte inte att tänka så. Kändes som ett slag under bältet i alla fall. Ännu mer oro. Nästa kontroll blir alltså ungefär samtidigt som min nästa bröstoperation. Varför kan jag inte bara få må bra fram till den?!