Kontroll inför sista operationen

I måndags på fm var det dags för den sista kontrollen inför den slutliga, efterlängtade operationen.
Jag tog på mig bröstvårtorna som en liten överraskning då min plastikkirurg inte hade sett såna förut :)
En vännina följde med mig som stöd och för att det är lättare att komma ihåg allt som sägs om man är två...
Han försökte förstå vad som hänt med den vänstra protesen...Ganska brutalt kände han igenom det vänstra bröstet och bad om ursäkt om det gjorde ont. Lite frågande är han fortfarande om hur protesen ligger. Upptill känner han protesens kant...ja, ja, vid nästa op får vi svaret. Ingen idé att fundera mer över det nu känner jag.
De högra protesen är ju precis som den ska både i position och form. Jag vill att den inte ska gå ut så långt utanför kroppen då den är i vägen när jag ska röra armen snett framåt. Så den nya protesen kommer vara 6 mm smalare plus att polyuretanet kommer att krympa ytterligare ca 6 mm efterhand. Det som ska regleras är att den ska börja lite högre upp mot nyckelbenet.
Han frågade om jag var nöjd med storleken. Och det är jag ju.
Trots att det är svårt att tänka sig hur slutresultatet blir. Och så undrade han om jag upplever protesen som mjukare. Det är de. När jag trycker/känner i ytterkant från mitten och ner under högra protesen är den jättemjuk. Den vänstra är mjuk i ytterkant underifrån, mot mitten och uppåt.
Han mätte bredd, höjd och avstånd, bläddrade sen i en broschyr, kollade mått och storlekar och var sen nöjd med en high profile polyuretanprotes.
Den blåa mappen kom fram och han stoppade ner min journal och ett dokument som narkosläkaren skulle fylla i. Jag fick träffa Ingela som är koordinator. Hon kollade igenom mappen så att alla papper var med, och sa att jag skulle se till att nån tog mappen i sin hand på direkten. Jag skulle börja med att gå till narkosläkaren på operationsavdelningen. Då det är semestertider kan det vara svårt att få tag i nån att prata med på avdelningen för dygnen efter operationen. Men eftersom jag nyligen gjort en operation och legat där så bestämde hon att jag kunde hoppa över det besöket.
Vi travade ner till operationsavdelningen och längst bort i korridoren där vi stod och väntade både länge och väl innan någon hade tid för oss. Alla rusade runt som stressade höns.
Vi behövde bara vänta i 10 min på narkosläkaren. Han läste igenom handlingarna från operationen i februari, och vi diskuterade vad det var som gjorde att jag då mådde så dåligt efteråt. När jag vaknade upp ur narkosen var jag ju rätt lummig, men jag mådde bra och var inte illamående då. Det tillkom ju senare, troligtvis av penicillinet. Så det får jag väl ta upp med Mattias innan nästa operation. Narkosläkaren skrev och skrev i journalen, men det gick förvånansvärt fort där.
Nu var vi klara och tog oss upp till plastikmottagningen igen för att leta upp Ingela. En sjuksköterska stod och väntade på oss och ropade in mig - då Ingela var ett möte.
Sjuksköterskan kollade igenom så allt var ifyllt ordentligt. Sen sa hon att Ingela hör av sig till mig för en tid, men att det kommer att ta några månader. Va, sa jag. Mattias har ju lovat att det ska bli i augusti eller september. Men det är sånt tryck nu och väntetid, så jag skulle lyssna mer på Ingela än Mattias i detta läge...
Neej sa jag, jag har ju sån värk av dessa proteser och vill bli av med dem fort!

Jag får vänta kallelsen och om det är för lång väntetid kommer jag att ringa upp Ingela och stöta på. Jag har ju hela tiden sett "fram emot" att operationen ska bli nu efter sommaren!! Orkar inte med värken längre!!