Tur att M är med och har koll på läget!! Vi ringer på och blir insläppta av en sjuksköterska jag känner igen från förra op:en. Vi blir placerade i en soffa i väntrummet/dagrummet. Jag får nr 3 på op-listan...hade ju varit mycket lugnare att få komma in först (som sist)! Första kvinnan blir inropad kl 8. Kl 10 kommer en väldigt osäker sköterska in i dagrummet och skriver in mig. Min op blir efter lunch...Hon frågar varken efter leg eller patientbricka??? Tittar på morgontv, bläddrar lite i en tidning. M åker iväg och för att få i sig lite frukost. Kommer tillbaka med en godispåse, smaskar och äter! Fy så orättvist!! Jag som inte får äta nåt före op:en...En usk kommer med en tablett mot inflammation, jag ifrågasätter om jag får ta den - vill för allt i världen inte må så illa som efter förra op:en. Hon går iväg och läser i min journal, återkommer och säger att denna är ok. Jag kanske är jobbig som ifrågasätter allt de gör med mig, men jag har ju varit med förut... Mattias kommer 10.15. Jag får ett rum att dela med läkarna...sviten med egen dator! Han lovar att jag ska få eget rum när jag kommer tillbaka efter op:en. Mattias ritar på mig och fotograferar från 5 håll. Han tar sig verkligen tid med att svara på alla frågor i lugn och ro. En lärling är med honom och kollar noga in alla streck han ritar på mig. En sköterska kommer in och säger att dagens första patient är klar för op. Han ber mig vänta på att få en vit rock, då strecken kan färga av sig och förstöra mina kläder, klappar mig på axeln, ler och går ut. Puh! Där sitter jag på britsen med bar överkropp inne på en expedition...läkare och sköterskor kommer och går...sen får jag äntligen en rock att ta på mig, och en bakåtknäppt rock att ta på mig senare. Nu skiner solen från en helt molnfri himmel! Jag får dricka lite vatten eller saft fram till 2 timmar före op:en. En usk frågar om Mattias sagt nån tid för min op, men jag frågade honom aldrig. Hon ska kolla upp det och återkomma. 2 rör blod tas, för att kolla upp mina levervärden som inte varit helt ok efter förra op:en. När jag lämnar "min exp" står godisvagnen precis utanför dörren...har nog aldrig varit sååå sugen på choklad förut! Går ut till dagrummet och häller upp ett halvt glas läskande vatten åt mig istället...Går in på mitt rum efter ett tag. Har ingen toalett där och ingenstans att hänga upp mina kläder, men det ska ju vara löst när jag vaknar upp sen. Jag får ett dränage insatt i höger armveck, får då veta att min op-tid beräknas till kl 13. Kl 12 hade nr 2 skjutsats in på op och den skulle ta 1 timme precis som min. Jag får en droppställning, och går på toa för säkert 4:e gången under 1 timme. Nervös?? Sätter mig i dagrummet ett tag, men just då kommer matvagnen - tar min droppställning och knallar in på "min exp". Jag får lova att banta ett tag till!! Läser i en tidning jag hade med mig, men kan inte samla tankarna.
Kl 13.40 är det dags - jag får min hutt, 1 tablett OxyContin 10 mg och lite vatten. Nu är det verkligen skarpt läge. Tar en sista sväng till toan. Får på mig op-rocken och ett par stora läckra trosor..., lägger mig ner under täcket. Exakt kl 14.00 rullar jag och min säng ut från avdelning och in till operationen. Färden går sen genom flera rum. 2 narkossköterskor möter upp. De presenterar sig, fixar lite, jag får en hoprullad filt under knäna, ett par strumpor...Fler folk kommer in och presenterar sig, rör sig lite runt min säng. Nu skjutsas jag in i ytterligare ett annat rum. Får "hoppa" över till en annan säng, får ett tjockt gosigt täcke. En kvinnlig sköterska sätter så narkosen över näsa och mun. Jag tittar på en på en stark lampa. Hon frågar om det är jobbigt med trycket mot ansiktet, men det går bra. Jag ligger och tittar och väntar, när ska jag känna av narkosen? En gång till frågar hon om det går bra med trycket. Jag nickar till svar, tittar på den starka lampan...sen vet jag inget mer!
Uppvaket: Vaknar till och från. Blodtrycksmanschetten surrar och sluts hårt runt vänster arm. Någon står vid fotänden och skriver nåt. Nån i en säng bredvid mår illa. Detta upprepar sig några gånger. Vaknar av att Mattias står till vänster om mig. Han berättar att allt gått bra, han är väldigt nöjd! Han opererade mig sittande för att få bästa resultat. Imorgon ska han till Stockholm. Jag måste ha sett förskräckt ut för han log och sa att det var för att bli en bättre plastikkirurg. Han lovar att de andra plastikkirurgerna tar hand om mig då. Du kanske inte kommer ihåg detta samtal sen säger han, och ler. Jag somnar nog om på direkten då. Vaknar till några gånger och börjar känna mig lite kissnödig, men orkar inte mer än tänka tanken...2 sköterskor kommer fram och frågar om jag vill kissa - tankeläsare? De skjutsar in hela min säng på en toalett. Då märker jag att jag inte har några trosor på mig...varför inte?? Är för trött för att tänka, men det känns olustigt! Sköterskorna säger att de troligtvis blivit våta av all sprit de tvättat mig med under op:en...De har bara jättestora trosor på uppvaket, så de frågar lite försiktigt om jag kan vänta tills jag kommer till avdelningen? Ja, om jag får ligga under täcket hela tiden så är det väl OK. Rullas in i salen igen. Slumrar till. Vaknar av att Mats står bredvid sängen. Han hämtade mig efter förra op:en också!
Jag tror klockan är runt 17.30 eller 18.00 när jag kommer in på mitt rum. Nu har mina saker flyttats från exp in på rum 8. Förra gången låg jag på rum 7! Jag somnar till direkt. Mats kommer in med värktabletter. Jag tar dem och sväljer ner med vatten. Han har även med sig en återbesökstid - luciadagen. Kommer ihåg att be om ett par trosor innan jag somnar igen. Han kommer in med både trosor och en frammåtknäppt bh med kardborrband, samma som sist. Jag slumrar om. 2 gånger kommer han in och fråga om jag behöver mer värktabletter och frågar även om jag vill ha smörgåsar. Men jag är bara trött. Sover och sover. Funderade några gånger när M skulle komma, men orkade inte fråga, var inte vaken tillräckligt länge för det. Runt 19.20 sa Mats att M hade ringt och var på ingående. Jag är inte så pratglad, somnar hela tiden, har enorm värk. Mats kommer in och frågar om jag har ont. Ja, väldigt säger jag. Jag ser det säger han då. Han kommer med tabletter. Säger att om de inte hjälpt inom 20 minuter ska jag ta en som han lämnar i en medicinkopp. Ber då om smörgås. Är du hungrig nu frågar han. Nej, men jag förstår ju att jag måste äta. Får in kall god nyponsoppa och 2 olika bröd med pålägg. Det slinker ner utan problem. Har ju inte ätit på snart 1 dygn! Efter 25 min har inte värken släppt, så jag tar även den sista tabletten. M åker hem tidigt. Jag somnar ju hela tiden. M säger att jag är mycket tröttare nu än efter förra op:en. Kommer inte ihåg nåt av kvällen. Sitter i sängen och sover i samma ställning hela kvällen och natten. Kl 3 vaknar jag och har ont. Larmar. Får 2 alvedon och 1 oxycontin, de tar tempen, blodtryck och kollar syreupptagningen. Allt är bra säger de, men jag får inte veta några siffror. Orkar inte fråga heller...Min sängkompis vaknar och får också värktabletter. Då säger de att vi får sovmorgon. Skönt! Värken släpper inte, ligger och plågas i 1 timme. Sen somnar jag och sover till 8.15. Lyx!! Får då smärtstillande, går på toaletten och går sen själv till dagrummet och sätter mig där och äter. Smakar jättegott, mmm!
Tillbaka till min sköna säng. På mitt bord ligger en liten broschyr, med storlek på mina proteser. Tror jag såg den redan igår...Ronden kommer 9.30; 4 plastikkirurger, 1 sjuksköterska och 1 undersköterska.
En mörkhårig kirurg tar ansvar om mig, frågar lite, öppnar min bh för att se så det inte blödigt något under natten. De andra kirurgerna tittar också och hummar. Allt ser jättebra ut. Om jag inte börjar blöda eller får feber - får jag åka hem idag!! Jag tar med mig mobilen för att gå utanför avdelningen och ringa till min mor och berätta den glada nyheten. Då ser jag en patienttelefon på väggen i korridoren och lånar den istället. Hon blir så glad av att höra att jag var på benen och orkar ringa, att hon börjar gråta! Vi småpratar lite. Jag får lite svindel, och hänger över en vagn. En läkare går förbi, jag ler lugnande mot honom. Skulle helst villa sätta mig ner mot väggen...Hon ska duscha och äta frukost, och jag säger att jag ringer tillbaka när jag vet mer.
Det smakar så konstigt i munnen, och i näsan. Måste vara sviter av narkosen...Går och hämtar en mugg kaffe. Borstar tänderna. Åh vad fräsch jag känner mig! Har nog aldrig blivit så pigg och mått så bra efter lite tandborstning förut :) Borstade ju inte tänderna igår, sov ju bara!
Sätter mig i sängen vänd mot min rumskompis och småpratar lite. Hon är 55 år, fick bc förra sommaren. Behandlades enbart med strålning innan operationen. Har nu gjort en latissimus dorsi lambå. Ryggmuskel har vikts framåt och en expanderprotes satts in. Ärret går under bh-bandet från ryggen runt och fram mot bröstet, så det kommer i princip aldrig att synas.
Nu får vi in en adventsljusstake på rummet. Jag frågar sköterskan vilken tid man brukar få åka hem när man blivit utskriven. Jag frågar om den lilla broschyren på mitt bord , det visar sig att det är ett protes Pass och det ska jag ha med mig hela tiden i min plånbok. Hon ska kolla upp när jag får åka hem och återkommer. Sen kommer jag på att jag inte fick min medicin till frukost. Larmar och en sköterska går och hämtar min mapp. Jag äter 1,5 tablett à 50 mg. Mattias hade skrivit in 0,5 mg...skulle få en prick tack vare detta fel! Jag frågar henne med när jag får åka hem. Så snart jag får mitt läkarintyg får jag åka. Hon kollar upp så kirurgen inte har glömt det. Jag går ut i korridoren och ringer min mor. Hon ska komma runt lunch, väntar tills jag får åka hem och skjutsar sen hem mig. Ringer även till M och berättar. Hänger över vagnen nu igen, är inte så värst stark trots allt!
Jag går in på rummet och byter om till egna kläder. Får inte igen överska knapparna på skjortan - har för mycket bandage över brösten. Bandaget är lika stort som op-bh:n och tejpen går ända upp till halsgropen. Kompresserna ligger omlott mitt över brösten. Vid ärret går det att sära på dem och titta in.
Lunchdags. Jag går ut till dagrummet och hittar en bricka med mitt namn på. Jag beställde ju ingen mat igår, eftersom jag opererades då. Tur det finns vänliga själar som beställer åt en då :) Nötstek, kokt potatis, sparris, sås, äppelmos, sallad och nån söt parfait med grädde till efterrätt. Smakar inte så värst mycket...Ser att tjejen mitt över mig har en likadan op-bh som jag har. Även hon har haft bc och gjort en bröstoperation. Hon låg på operationsbordet före mig igår, satte in en expanderprotes. Hon får också åka hem idag. Mor kommer, vi tar med varsin kopp kaffe och kaka och går in på mitt rum. Jag får mitt sjukintyg. Mor packar ihop mina saker. Jag klappar om min rumskompis och önskar henne lycka till.
Vi tar hissen ner. Jag blir illamående av att åka i den. Får sätta mig ett tag på en soffa utanför, öppnar upp jackan och lättar på halsduken. Vi går sen mot utgången. Sätter oss ett tag och vilar innanför snurrgrindarna. Jag är inte så stark... Går sen ut och mot Apoteket. Väl där kommer jag på att jag inte har nåt körkort med mig.... Vi går mot utgången. Mor köper färskt bröd av lillAnnas bageri - jag sätter mig på en bänk och väntar. Det är så skönt att bara sitta, jag är som i en dimma. Vet inte vad som händer runt omkring mig. Tittar, men registrerar inget.
M åker och hämtar ut min medicin; Alvedon och Tramadol. Tramadol ska jag ta 3 ggr/dygn ihop med 2 st alvedon. Däremellan 2 alvedon vid behov. Fikar med M och mor. Mor och jag äter tomtegröt. Tittar på Idol. Mår väldigt bra!! Tar smärtstillande vid 22. Mor bäddar åt sig i soffan och jag kryper ner i min säng med ställningen för att kunna höja upp huvudändan.
Tänker lite på gårdagskvällen - jag mådde så bra, inbäddad i ett mjukt moln...svävande...sov lite, låg lite vaken...rätt skön känsla att vara lite lullig :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar