Fylld och tömd...

I dag tog jag en lång skön sovmorgon. Har iofs inte sovit på några nätter pga all värk så det var behövligt. Jag hade radion på lite tyst och låg och läste min bok när min mobil plötsligt ringde.
Det var från Plastiken - "Vi har fått ett återbud - kan du komma in idag?" Hjälp! Jo, ja, det går bra...Jag har inte druckit något sen 22 igår kväll!

Måste vara någon mening med det...så länge brukar jag inte klara mig utan frukost!

Sköterskan som ringde skulle bara ringa och kolla med narkosläkaren och op-teamet så de hann ställa om sig. Sen ringde hon upp igen. "Du är välkommen till avdelningen nu, operationen blir kl 13.30"
Ooops! Jag måste bara ringa min sambo så jag kan få skjuts ner.
Snabbt som sjutton ringde jag honom. Han kunde komma ifrån jobbet om 20 min.
Jag laddade mobilen. Packade ner tofflor, bok, tidning, lypsyl, hudkräm och deo.
Sen stod Peder utanför - oj vad snabbt tiden gick!
På väg till USÖ sms:ade jag Anette "Hjälp!!! På väg in till plastiken för op kl 12.30. Hör av mig mer.
"Ska du operera dig idag?!!! Detta blev en chock för alla!
Anette var jag tvungen att kontakt för att avboka kvällens Relax på Gustavsvik som hon höll i...
Det fanns ingen parkering utanför entrén, så han parkerade vid akuten och följde mig upp till våning 3 för att se vilket rum jag skulle få - 8:1.

Han fick en lapp med telefonnummer till avdelningen för att kunna höra av sig, innan han var tvungen att springa ner igen och till nästa jobb.
I rummet låg en tjej som hade båda armarna i bandage. Hon berättade att hon kommit in på måndag em, trots att op-tiden var planerad till tisdag fm. Och hon bor i Örebro. Lång väntan på rummet istället för att få vara hemma.
Jag fick 2 påsar Descutan för att duscha och tvätta håret. Jag hann ju inte med sånt innan den här gången!

Jag duschade av mig. Tvättade håret...hatar den torra känslan! Sen tvättade jag kroppen. Duschade igen och samma procedur igen. Snacka om kliniskt ren nu!
En skjorta med knäppe i ryggen och ett par läckra trosor i storlek 60-70 kg låg på sängen och väntade. Trosorna fick jag vika ner linningen på för att de inte skulle trilla av!
Anette ringde upp och kollade läget, även Peder. Och min mor hann jag ringa en snabbis till också.
En sköterska kom 12.15 och satte in en infart för dropp. I armvecket på vänster arm var alla ådror så tunna, så hon satte infarten utanpå vänster hand. Sen kopplades droppet in.
Ett mess med droppställningen drog jag iväg till Anette och skrev "Dagens Vin"

Skål då :)!! Kramis svarade hon. Jaja, de lär få godare vin på Relaxen :)
Jag fick gå in i ett annat rum med en sköterska och skrivas in. Längd, vikt, mediciner, allergier, sjukdomar...Allt som jag redan tagit med narkosläkaren för en vecka sen...
Hon var jättetrevlig och lättsam. När jag skulle gå tillbaka till mitt rum kollade hon så kusten var klar - så jag inte skulle behöva visa upp mina bara ben. Nu tänkte jag inte så mycket på det, i och med att det nyss varit sommar och jag är van att gå i shorts och korta kjolar i värmen som varit :)
Jag packade upp ryggsäcken, la min tidning och bok på nattduksbordet och mobil och lypsyl i lilla lådan.
Infarten på handen gjorde jätteont!

Då kom maten. Usch och fy så elakt! Jag som inte får äta nåt ;)
Redan 12.30 kom en sköterska in och sa att Mattias var där och redo att rita på mig. Oj, 1 timme före utsatt tid!!
Jag sa till om infarten, och hon sa att de på operationen skulle sätta om den.
Jag fick gå in i samma rum som inskrivningen var. Mattias tog i hand och hälsade och sa att det nu var länge sen vi sågs. Att jag kommer ihåg min kirurg är ju en sak, men det är klarat - jag har ju hållit på till och från under 4 års tid.
Han satte sig med min journal och började också fråga om mediciner, allergier mm. Men det har jag ju nyss svarat på sa jag. Ja, det frågar vi varje gång, för säkerhets skull sa han då...
Sen fick jag ta av mig skjortan och stod så i dessa läckra trosor... Jaja, han är ju van!!
Jag fick posera mot en grå dörr: sida, trekvart, rakt framifrån, trekvart och andra sidan - precis som jag är van vid :)
Han tryckte och kände på magen, i sidan, på ryggen. Han måttade var höftbenet var och ritade i höjd med det på ryggen, upp mot revbenen och fram en liten bit på magen.
Sen måttade han var vänster protes slutar, ritade upp på höger sida. Sen sa han att han även skulle fylla ut det vänstra bröstet mitt på ärret. Där är det platt istället för runt. Jag skulle aldrig tänkt på att göra det, men nu när han ändå ska bråka så kan han ju ta lite där med...
Jag fick ställa upp mig mot den gråa dörren igen. Nu tog han kort sida, sida, framifrån och bakifrån.
Nu var vi klara och jag fick gå tillbaka till mitt rum. Där fick jag en liten hutt som smakade grapefrukt och 2 tabletter. Jag fattade inte riktigt att det verkligen var dags nu. Lite chockad att det gick så snabbt!
Jag han skicka ivägg ett sms till Peder så han skulle veta att han inte kunde nå mig på ett tag.
Min säng märktes och sen rullades jag in på op rum 14.

Där kollades allergier upp igen. Då jag är allergisk mot nötter så kom massa följdfrågor, liksom en penecillinsort som jag fått andnöd av och så en narkos för 4 år sen som jag mådde illa efter i 10 dygn. Det känns ju skönt att de tar allt på allvar!!
Ett glatt team på 4 tjejer förberedde mig. Jag fick en ny infart i en åder på utsidan av handleden istället, under tummen. Och nu rann det mycket snabbare sa de!
Efter op:en skulle de göra ett ultraljud på urinblåsan och tömma den, så att jag inte skulle behöva böket med att gå upp och kissa på en gång.
De småpratade lite, gnabbades lite glatt. Det var så skönt att höra och jag låg och låg där med dropp, operationsmössa, operationsstrumpor, blodtrycksmanschett, pulsmätare på långfingret.
Sen sattes en mask över näsan. De fortsatte prata runt omkring mig. Jag blundade och lyssnade...men kände mig inget dåsig. Då kom av tjejerna med en spruta och tryckte in i infarten...sen var jag borta...
Vaknade till några gånger på uppvaket. Kände blodtrycksmaschetten dras åt hårt, hårt på armen, hörde det surrande ljudet. Sen slumrade jag igen. Såg en sköterska vid fotänden av sängen med en journal i handen...Så där höll jag på ett tag. Vet inte alls hur länge.
Jag blev hämtad av någon, vet inte vem. Kom in på mitt rum. Hörde min rumskamrat säga: Vad skönt att du är tillbaka. Allt var som i en dimma.
En sjuksköterska som jag träffat varje gång jag legat där kom och sa att en anhörig hade ringt för 1 timme sen. Han skulle ringa igen.
17:37 ringde Danne. Vad trött du låter... Jag hade inte hunnit kontakta nån av grabbarna när jag åkte in!! Kraken, han visste inget. Han var genomförkyld och ont i halsen så han vågade inte komma ner och hälsa på mig. Det hade jag inte räknat med, men vad go han är min kille <3

Peder ringde på min mobil 18:19. Jag var helt mörbultad och drogad och orkade knappt prata alls. Han och Josefin satt på O´Learys och åt och tittade på hockeyn. Vi "pratade" i 35 sekunder...

Jag fick lite starka piller, slumrade till och från. TV:n stod på och min granne pratade lite. Jag hummade, svarade när jag orkade...så såg det ut ett tag.
Jag beställde in te och macka. Mmm så gott det var!
Sen ringde Peder igen 20.20 och då orkade jag prata i hela 2 min!! Vilken skillnad han hörde på mig sen senaste samtalet. Nu lät jag mer som jag igen. Men jag var rosslig i halsen. Kunde inte harkla/hosta för då gjorde det ont i alla muskler i magen!

En norsk sköterskeelev kom in med Elisabeth och jag fick en spruta mot propp i benet.
Jag sa nåt om mitt hår, torrt och eländigt efter den hemska tvätten. Ja, sa hon. Du håller på att få dreadlocks :) Vill du att jag flätar det? Wow!! Hon gick och hämtade ett vitt bomullsband och gjorde en fläta på vänster sida. Så snygg jag kände mig på en gång :) Vilken "ordinarie" sköterska skulle ha tid för det?!?

Jag blev kissnödig och tänkte slänga benen över sängkanten och gå till toan...Haha visst...Hmmm så ont det gjorde bara av att vrida sig lite i sängen!!
Jag ringde på klockan för att få hjälp att ta mig upp. Men fy så ont det gjorde!!! Det gick inte alls!!
Elisabet fick hämta en värktablett som skulle ta ca 20 min att verka. Så länge kunde jag inte vänta. De fick komma in med ett bäcken. Hur gör jag nu??? Jag har aldrig kissat i ett sånt förut! På något sätt kunde de krångla det under mig. Jag sa till grannen - Malin - att nu kommer det kanske att skvala. Hon höjde volymen på TV:n för att hjälpa mig att slappna av. Och tänk! Jag kunde kissa på en gång. Men det kändes jättekonstigt, som att det rann längs hela rumpan och ner på sängen...
Jag larmade och en ung tjej kom och tog bort bäckenet. Där låg jag med trosorna i knävecket och väntade på mer hjälp. Men ingen kom.
"Ska jag ligga så här med trosorna neddragna" sa jag halvt på skämt. Malin skrattade gott från sägen bredvid då :) Jag larmade och fick hjälp att dra upp trosorna. Snacka om hjälplös!!

När nattpersonalen kom så blev jag av med operationsstrumporna och fick ett par halkstrumpor istället.
Barn på nytt ;)
Jag larmade för att prova att gå på toa igen. Fick en arm på var sida om mig. Men det snurrade, jag svettades, det susade i öronen och flimrade för ögonen. Kom i alla fall in på toaletten och kissade. Sen höll jag på att svimma! Jag vill lägga mig på golvet ett tag sa jag. Men de var smartare än jag - och min säng kom inrullandes!
Jag messade Peder att jag mådde så dåligt och att vi skulle höras imorgon istället.
Sen gick Malin och borstade tänderna - jag hade inte fått med mig nån tandborste!!!
Frågade nattpersonalen om det fanns nån att låna. Jodå. Både tandborste och en mugg med tandkräm. Mmm så fräscht det kändes efteråt.
Vi stängde av TV:n och släckte 22.00.
Jag har knappt sovit något. Som tur var drog vi inte för persiennerna - så nu kan jag ligga och titta på stjärnorna och månen. Den är så perfekt halv inatt.