fredag 2 november 2018

HATAR VÅR AGGRESIVA BC-GEN!!!!!

För nästan exakt 2 år sedan fick min moster besked att hon har bröstcancer.

Den 19 november opererade hon bort en tårtbit av bröstet.

Idag påbörjar hon en behandling med sprutor mot spridd cancer. Är så ledsen och kommer inte ens ihåg vad det är i sprutorna hon ska få.
Metastaser på skelett, i lungor...
Hon är så hårt drabbad och lider av andra åkommor som hon knappt återhämtat sig ifrån.
Och så nu detta.
Min älskade fina, goa glada moster. 
Jag HATAR bröstcancer.

Min mor har haft bröstcancer, lever idag och är 74 år.
Min lillasyster fick bröstcancer 32 år ung och levde tills hon var 37 år. 
Jag har gjort en dubbel preventiv mastektomi efter en ärftlighetsutredning i Uppsala där det uppdagades att vi har en aggressiv ärftlig bröstcancergen.
87,5% risk att utveckla bröstcancer.

Då vi fick beskedet pratade jag med min moster om att hon kanske borde kolla sig.
Men hon slog bara bort det.

Och när hon drabbades togs endast en tårtbit bort. 
Varför?? När vår aggressiva gen är ärftlig.
Varför tog de inte bort hela bröstet?
Eller ännu hellre båda?
För livet är värt mer än våra kvinnliga bröst. 

Nu är det som det är, och vi får ta tillvara på tiden vi har tillsammans.
Än så länge orkar hon inte prata. Hon bara grinar och grinar.
Min morbror berättar att de gråter, skrattar, gråter om vartannat.

Minnena från min lillasysters sista tid kommer upp och jag känner mig så tom.
Ingenting finns att göra.

Om nu dessa sprutor inte är bra för min moster måste hon få cellgift.
Hemska hemska gift!!!!! 

Hemma har hon ett rum med en skön fåtölj där hon kan sitta och titta ut genom fönstret och på fåglarna som samlas vid fågelbordet.

Här satt hon för 2 år sen också.
Ska jag behöva sitta så här varje november sa hon till sin man. 

Ja vad ska jag säga. Hon får mer än gärna sitta där och titta på sina fåglar.
Men hon får gärna göra det flera år till som frisk!!!


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar