NY TID FÖR OPERATION

Idag damp en ny tid för min operation ner i brevlådan. Så nu hålls tummarna att den inte blir flyttad en gång till. 

Bytet av mina proteser vill jag ju så gärna ha gjort nu i vår. Så jag kan njuta av sommaren utan för mycket värk. 

LUFTEN GICK UR MIG TOTALT

Ett brev från USÖ...jag väntar ingenting vad jag vet. 

Sprätter upp kuvertet. Nej!

"Vi måste tyvärr lämna återbud till den operationstid du fått" 

Allt är ju planerat som före och efter onsdag nästa vecka. 

Att få vara helt klar inför sommar och semester. 

Åh vad jobbigt det känns. Och ingen förklaring. 

"Vi kan för dagen inte lämna någon ny tid, men återkommer så snart vi kan" 

Jaha! När är så snart de kan???

Jag som var så glad över en snabb tid. Så var det med det. Nya tag. Ännu en omgång med oro och planering. 

MÖTE MED HELA TEAMET

Jag vaknar före klockan.

Går upp och tar en dusch.

Konstig pirr i magen och bröstet. Hmmm.

Frukosten består av en kopp te, kokta skivade ägg och kaviar på en knäckemacka, en skål vaniljyoughurt och hemmagjord mûsli. Mumsigt!

Peder kommer hem efter hockeyn.

Sätter på kaffe och vi sätter oss vid köksbordet och pratar lite.

då känner jag. Åh vad nervös jag är!

Jag ska ju bara träffa plastikkirurg, sköterska, narkosläkare idag.

Vi parkerar i god tid utanför USÖ.

Letar oss till A-huset, Hiss A1, Våning 4.

Allt är bekant sedan många år tillbaka.

Även receptionisten. Förutom att hon har en jättefin bebismage. Mysigt!!

Jag betalar och vi sätter oss i väntrummet.

En ljus sköterska ropar in mig.

Tar min  ifyllda Hälsodeklaration.

Frågar om mitt mobilnummer.

Just då kommer 2 läkare in.

Den ena, kvinnlig, står bara och tittar efter att hon hälsat och presenterat sig.

Den andra, manlig afrikan, stilig, tar blodtryck, kollar lungor och hjärta.

Säger att jag är så nervös!

Men blodtrycket är perfekt. 120/70.

Talar om för sköterskan då läkarna gått ut, att Peder är bortrest under själva operationsdagen. 

Min mamma får bli första kontaktperson.

Operationen är beräknad att ta 70 minuter, endast.

Jag har tid den 20 april. Kl 9.00.

Narkos är beräknad till 10.20.

Nu får vi sitta i väntrummet till 10.15 då sköterskan kommer med min pärm som ska med till Narkosen.

En evig väntan i nästa väntrum.

Jag får träffa en väldigt sympatisk narkosläkare som lyssnar in och kommer med förslag.

Då jag mått så otroligt illa efter de sista operationerna och haft en enorm smärta bestäms att jag inte ska blanda så många mediciner. Hoppar över "hutten" och får däremot mer i infarten mot både värk och illamående i infarten inför op:en.

Hälsofrågor. Jag får gapa stort. Böja huvudet bakåt. Mår jag illa då? Pirrar det i fingrarna? NEJ.

Jag blir godkänd!

Går nu upp till Plastiken igen. Peder går ut till bilen där P-tiden gått ut.

Jag sätter mig i väntrummet och strax kommer sköterskan.

Hon har pratat med koordinatorn angående min peruk.

Om den går att tvätta i Descutan får jag ha den under operationsmössan.

Men det går ju inte. En nytvättad sjal. Före och efter operationen får jag tillåtelse till.

Har även en spricka i höger ringfinger som behöver stöd mot svullnad...De ska tejpa den innan operation säger hon, Ingela, koordinatorn.

3 timmar senare går jag ut mot parkeringen.

Peder skjutsar hem mig och stressar iväg till jobbet.

Hur nervös ska jag inte vara den 20:e??? Med tanke på hur det kändes inför detta möte...

NYA PROTESER. NYTT ÄRR...

Vaknar till regn som droppar mot fönstret. 

Mitt minne vaknar. Jag har nåt idag måste komma ihåg. Men vad???

Slår upp mina...gröna ögon. Går på toa. Tvättar av mig.

Just ja! Plastiken idag. Möte med Mattias.

Frukost. Kaffe. Lite gympa för att komma igång med min onda kropp.

Igår blev jag sjukpensionär. Firade med vad?? Ja all värk, stress, ångest, oro finns kvar...

Kollar runt på nätet efter sjalar, turbaner....vad som helst som jag kan ha på mig då allt hår är borta.

Jag gjorde en förebyggande bröstoperation. Men då jag drabbats av Alopecia Universalis har jag inget hår kvar, någonstans! Ser ut som jag är drabbad av cancer.

Går med peruk, sjal, turban. Har inga ögonfransar, inga ögonbryn...

Behöver inte raka bikinilinjen och inte under armarna...Jag fokuserar på det positiva som finns.

Men med sjal eller turban ser jag ju ut som en cancerdrabbad...Ser min älskade lillasyster framför mig ...

Jag tar en promenad i regnet. A-huset. Hiss A1 upp till våning 4. Och hissen pratar, det älskade min yngsta son då vi sprang här med hans astma. Tur att det finns något roligt med sjukhus!

Hissen har pratat klart. Våning 4. Plastikkirurgisk mottagning. 

Jag trycker upp dörren och går in. Börjar med toaletten innan jag anmäler mig i kassan. 

Hinner precis hänga upp min våta kappa och sätta mig i en stol. Stänger av mobilen och sätter mig tillrätta. Då kommer Mattias och en annan kille... Mattias presenterar sig och även den andre...som jag inte registrerade namnet på...

Vi går in i ett rum och börjar med att prata sittandes mitt emot varandra vid  det lilla bordet vid fönstret. 

Jag berättar vad som hänt med proteserna. 

Mattias sitter mittemot mig, eleven står bredvid honom.

Jag får ställa mig upp. Tar av mig fleecetröjan och behåller mitt V-ringade linne jag har på mig för att visa hur snett allt V-ringat hamnar. 

Tar sen av mig linnet.

Han tittar. Pratar. Nya proteser. Snitt under bröstet. Det gamla ärret är så fint med nya bröstvårtor...

Allt hörs som i en dimma. 

Jag ska få en ny operation. 

Har i dag droppformade proteser, 375 ml.

Ska få nya, runda proteser på 550 ml...Oj vad mycket vet jag att jag säger...

Tänk på att du inte har något innan säger Mattias...

Visar bilder på mina tuttar/proteser så han ska förstå...är fortfarande kvar i dimman...

Jag visade en bild med bikini-bh, och i profil helt bara för att han skulle se hur platta tuttarna var framtill.

Ser de platta ut här???

På julafton såg de ut så här, då jag spexade lite framför kameran. 

Mattias tar kort på mig framför ett grått skynke.

Jag vrider mig från höger till vänster. Helt perfekt. Har ju gjort detta några gånger förut...

Båda proteserna är platta framtill. Det vänstra sitter betydligt högre upp. Det högra har en liten insjunkning nedtill... Jag skriver upp en tid till dig säger han.

Ja....hmmm. Oj, kan du inte fixa till det jag har.

Trolla lite?

Tyvärr! 

Du kommer få ett snitt under brösten. Jag vill inte skära upp dig igen, då du är så fin vid de gamla ärren med bröstvårtorna jag byggt upp.

Ok, boka en ny tid. 

Jag vill ha V-ringat. Inte vara platt över brösten. Inte ha en lite bulle nedanför höger bh...

Men kommer de nya gå ut på sidan?

Ja lite, eftersom de nya runda kommer bygga upp brösten så de blir rundare.

Oj så mycket att ta in!!!

Lite på skoj messar jag min sambo: 

Köp med vin hem: Sjukpensionär med stora bomber måste firas!

Du är underbar! Älskar dig så!! Får jag till svar. 

REMISS TILL PLASTIKEN

Nu har jag äntligen tagit steget att kontakta plastikmottagningen för en tid hos min plastikkirurg Mattias Elmér.

Det högra bröstet eller den högra protesen, har sjunkit och en del av huden hänger ner under både vanlig bh och bikini-bh.

Rakt över båda brösten är det ärr sedan båda operationerna, det är så platt så det syns igen bh, bikini-bh. Det platta syns även genom toppar...

Det högra bröstet/protesen är också plattare upptill än det vänstra, så alla toppar och klänningar jag har som är V-ringade halkar snett.

Jag beställde nyss en röd snygg klänning med spetsinläggning i ärmar bl.a och så har den en fin V-ringning fram.

Jag blev så ledsen då V-ringningen drog sig snett att jag öppnade datorn och skickade iväg ett meddelande till Plastiken.

Svar kom nästan direkt. 

Vi sätter upp dig på väntelistan, men tid blir inte förrän tidigast januari-februari.

Jag har dragit mig för detta, då alla ingrepp är så jobbiga.

Men förhoppningsvis kan han få till detta nu så det blir allra sista ingreppet för mig!

MIN MOSTER HAR FÅTT BRÖSTCANCER

Har precis pratat med min mor.

Nu har min moster fått bröstcancer.

Min mamma var 44 år då hon fick sin.

Min lillasyster 32 år.

Och nu min moster, 65 år.

Än en gång är jag mer än tacksam över att jag har gjort min förebyggande bröstoperation!!!

87% risk, väldigt aggressiv är bröstcancern i vår släkt!

Åh vad jag hatar denna cancer.

Ska vi aldrig få slappna av från den i vår familj???

Vad ni än gör, glöm inte gå på er mammografi!!!

HÅRAVFALL

Alla mina prover såg bra ut.

Så vad mitt håravfall beror på vet vi inte exakt just nu.

Saroten - 1/1000 drabbas av håravfall. Och jag är just den 1000:e

Sen har jag gått med en inre stress sedan augusti. Även det kan vara boven i dramat.

Paniken har hägrat här hemma. Varje dag faller håret i tovor. Tårarna rinner. Oron sitter konstant i bröstet.

Jag ser precis ut som min lillasyster då hennes hår föll pga strålning och cellgift.

Vad ska jag göra??? Vem kan hjälpa mig??

Mina tankar går då återigen till min syster.

Då hennes hår inte ville växa stod alla läkare och såg ut som frågetecken.

Nu i efterhand vet vi att det berodde på att hela hennes lilla kropp var full av metastaser...

Men, jag ringde alltså till hennes frisör nere på USÖ. 

Jag förklarade varför och vad jag drabbats av.

Frisören tog sig verkligen tid.

Allt hår som sitter löst ska bort. Så borsta igenom håret varje dag.

Att använda hårsnoddar och sätta upp håret gör ingenting. Så klart det sliter, men allt hår ska bort.

Hon bad mig kontakta min läkare för att få en remiss till Hud. Det är den enda avdelningen som får ge hårersättning. 

Jag skriver direkt ett meddelande på Mina Vårdkontakter.

Detta var en tisdag.

På onsdagen ringde en sköterska upp mig och berättade att jag fått en tid till min läkare på torsdagen.

Min mor följde med mig.

Jag hade förberett mig noga för att orka sitta i väntrummet.

Hade tagit på mig en knallorange kofta, sminkat mig med både mascara, underlagskräm, rouge och läppstift. I öronen stora blanka silverörhängen och runt halsen ett glittrigt halsband.

Allt för att dra blickarna bort från huvudet, från mitt glesa hår som satt i en knut på huvudet sen igår.

Paniken varje kväll och morgon inför kamningen. Orkade inte kamma mig denna morgon.

Och det visade sig vara bra!

För min läkare såg på mig, jag såg lugn ut. Pigg. Glömde bort vad min läkare brukar säga: Sminka dig inte, visa hur du innerst inne mår!

Detta glömde jag, eller valde bort, idag.

Ditt hår växer ju, ca 3 mm finns i hårbotten så en remiss till Hud blir inte aktuell.

Jag satt bara och gapade mot henne. Sen kom tårarna. Jag hade trott så på frisören.

Min mor ryckte nu in. Berättade om all stress, oro, sorg jag gått igenom. Hur minnena av min syster cancertid finns framför mina ögon då jag ser mig själv i spegeln.

Min läkare går då ut och hämtar en kamera. Jag tar bort knuten. Håret lossnar i drivor.

Står över papperskorgen då läkaren kommer in igen.

Då hon får se hur mycket hår jag har mellan fingrarna får hon en chock, säger min mor som såg henne. Själv var jag så stressad över allt hår som lossnade.

En lapp med mitt personnummer sattes i tinningen och hon lyfte upp håret och fotade.

Lappen flyttades upp till pannan. Nya foton.

Sen sa hon: Jag ska skicka en remiss till Hud. Du kanske får vara på de lite, för att skynda på.

Jaha, nu gick det bra tänkte jag. 

Rödgråtna båda två åkte vi sen hem till mig och åt lite lunch.

Då jag tog ur min knut var håret lockigt...nästan som förr...

Men i hårbotten finns ingenting längst upp.

Det syns visst inte så bra här

 Men upptill finns inget hår alls

Och hela hårbotten är tom på hårstrån...

TAPPAR HÅR

I fredags började jag tappa hår!

I massor!

Jag hade flätat håret i två delar. På kvällen tog jag ur flätorna och kammade håret...Hela kammen blev full med hår efter tre tag...

PANIK!!!

Jag fortsatte kamma över toastolen.

Den blev överfull.

Trots det var hela duschen full av hår efter hårtvätten.

Vad händer???

Mina tankar går tillbaka till min syster, då hon började tappa hår efter all strålning och cellgift.

Paniken i hennes ögon då hon berättade att kudden var full av hår när hon vaknade.

Jag har nu förlorat 2/3 av mitt hår.

Jag pratade med min läkare, och hon såg i min journal att det var länge sedan jag tog några prover.

Så imorse var jag på lab och fyllde 8 vanliga rör och ett långsmalt.

Levern, Njurarna, Sköldkörteln, Hjärnsubstans, B12...säkert något mer.

Jag hade en stor orosklump i magen och kommer inte ihåg så mycket.

Ska jag raka av mig håret nu, innan allt faller av???

Minnena av min syster sitter framför ögonen hela tiden.

Och snart, den 29 november, är det 6 år sen hon lämnade oss för denna djävulusiska sjukdom!!!!!

Min älskade syster, älskar dig så.

Nyss var det Alla Helgona...allt går i varandra.

ÄNTLIGEN SKA MAMMOGRAFIN BLI GRATIS!

Igår kom ett glatt besked -

Avgiften för mammografi slopas i hela landet från den 1 juli nästa år, det föreslår regeringen i budgeten för 2016. Cancerfonden välkomnar förslaget då mammografi är avgörande för tidig upptäckt av bröstcancer. 

 Jag kopierar cancerfondens inlägg rakt av:

Avgiftsfri mammografi är ett första steg för att få fler kvinnor att gå på mammografi.

– Det här är en fråga som Cancerfonden drivit i många år. Det ska inte finnas några trösklar för att gå på mammografi. Ett högt deltagande ökar möjligheten att upptäcka fler brösttumörer i ett tidigt skede. Därmed får fler möjlighet att överleva bröstcancer, säger Stefan Bergh, generalsekreterare på Cancerfonden. 

Stockholms läns landsting tog bort avgiften den 1 januari 2012. Där ökade deltagandet med 6 000 kvinnor under de första åren, motsvarande 30 upptäckbara fall av bröstcancer, enligt en studie som gjordes av mammografiscreeningen i länet. Studien visade också att fler kvinnor i socioekonomiskt svaga grupper gick på sin mammografi när de slapp betala 140 kronor i avgift. 

Men det finns också fler insatser som visat sig effektiva för ökat deltagande. Därför uppmanar Cancerfonden Sveriges landsting och regioner att även förbättra informationen till kvinnor med annat modersmål än svenska, att införa påminnelser och vid inbjudan erbjuda förbokad tid samt att patienten enkelt kan boka om sin tid. 

– Landstingen behöver nu också se över möjligheterna att ta bort avgifterna vid andra screeningprogram, säger Stefan Bergh.

Nu hoppas jag att detta verkligen blir verklighet.

Fast verkligheten ser tyvärr annorlunda ut.

Min fd svärmor upptäckte en knöl under sitt högra bröst 2 veckor efter en mammografi.

Så jag litar inte helt på denna typ av röntgen.

Och trots att min familj var/är så drabbad så fick jag kämpa för att få genomgå mammografi, även då min lillasyster fick sin.

Jag ringde och ringde. Men nej, jag har inte upptäckt någon knöl...

Lite mer humanitet önskas.

MAMMOGRAFI - ETT LADDAT ORD

KALLELSE TILL MAMMORGRAFI

Mina minnen går alltid tillbaka till den gången jag gick med höger hand i gips.

Då min lillasyster skjutsade mig till mammorgrafin på USÖ.

Jag visste knappt om jag vågade fråga henne.

Hon som själv drabbats och gick sjukskriven. Fick behandling för sin bröstcancer.

Hon satt i väntrummet och läste en bok hon packat med.

Jag fick gå in i en hytt och ta av mig kläderna på överkroppen.

Bilder togs, lite extra många då de såg hur drabbad min familj var.

En evighetslång väntan i min hytt medan en läkare skulle titta på mina bilder.

Jag tänkte på min syster som satt där ute och väntade.

Tiden gick och gick. 

Var hon orolig?

Förstod hon varför det tog så lång tid?

Då blir jag inkallad igen.

Nya bilder ska tas, då något såg otydligt/annorlunda ut.

Men det betyder ingenting, lovade sköterskan.

Just, det kan hon ju verkligen veta...

Allt var bra denna gång visade brevet som jag fick hem någon vecka senare. 

Tack och lov!

Nu sitter jag här och tittar på min kallelse.

Imorgon är det dags.

Mina tårar rinner när minnet kommer.

Jag gråter nästan hysteriskt.

Saknar min syster så enormt!!!

Skitcancer!!

*********

Även denna gång såg allt bra ut.

Men fy så ont det gör!

Mina proteser sitter visst så tajt mot bröstkorgen så sköterskan fick krångla för att få ut båda proteserna från kroppen och kunna ta en bild på det som finns kvar bakom dem.

AJAJAJAJ!!

ANGÅENDE MIN BUKTIGA PROTES

Jag är inte så ofta här inne, så för att stilla er undran så kan jag berätta att det inte var något farligt! 

Jag var så rädd när jag såg hur huden var som intryckt - precis så såg min lillasysters bröst ut när hennes cancerknöl sög in huden.

Buktig och konstig protes!

Hjälp!!!

I går kväll när jag stod framför spegeln i sovrummet och klädde av mig reagerade jag på att det högra bröstet hade en skugga under vårtgården. Av någon anledning kände jag med handen under bröstet. Det var nåt som inte var OK.
När jag satte handen på ovansidan av bröstet och förde handen och huden upp och ner lite, så var det precis som en del av huden under bröstet inte följde med.
Det var en liten grop precis under, i linje från bröstvårtan mot naveln.
Min första tanke var att jag orkar inte med några mer problem. Jag vill inte att nån skär mer i mig!!
Sen kom en liten orostanke som jag sköt bort hela tiden. CANCER!!
Jag har ju gjort alla dessa ingrepp för att förebygga bröstcancer, men hundra procent är ingen operation...

Jag gick ner till Peder i vardagsrummet och han fick titta och känna. Nåt  konstigt höll han med om att det var. Skiiiit!!!

Det är bara några dagar sen jag kände på brösten och tänkte på hur mjuka de är nu. När jag trycker inåt med fingrarna så reagerar de precis som "riktiga" bröst med att det blir en liten grop inåt av fingrarna.  Om jag nyper lite försiktigt runt om brösten så får jag tag i hud. Det är inte alls stramt längre.
Men det var då det.

Peder följde med mig upp och la sig hos mig. Vi pratade och han kollade när jag låg ner i sängen om det syntes något annorlunda.
Om det var så här ett tag utan att jag märkt det...Då borde Peder sett något. För han ser mig utan kläder varje kväll, och kille som han är så har han ju koll på mina bröst ;) Jag tittar ju inte ner på de då jag ligger för att se hur de ändrar läge. Men det gjorde jag igår kväll!
I och med att de är mjukare nu så faller de åt sidan när jag ligger på sidan. Drar jag ihop armar och axlar så försvinner nästan glipan mellan de. När jag ligger på rygg så är de runda och fina.

Men nu syns förändringen mest då jag står upp. Så vi gick upp och jag böjde mig åt olika håll, bakåt, framåt, åt sidan, neråt...för att han skulle se om det syntes mer när jag gorde en viss rörelse. Han dokumenterade det i minnet och vi bestämde att göra om samma sak imorgon bitti innan han åker till jobbet.
Jag frågade hur hans dag såg ut, om han kunde komma ifrån ifall jag skulle få en tid imorgon och åka in.
Du är viktigare än mitt jobb, det ska du alltid veta. Ring så åker jag och hem och hämtar dig, men boka en tid om det går så jag hinner.
Min älskling. Jag är så glad att jag hittat rätt. Han lyfter mig, finns där och stöttar mig. Tycker jag är vacker trots alla skavanker och orkar med mig med all min värk, oro och sorg. Jag är bra lycklig!!

Jag kände mig rätt lugn nu, trots allt och kunde somna utan jobbiga tankar.

Peder kom in 06.30 och väckte mig och jag sov som hårdast tror jag. Halvt i sömnen ställde jag mig upp och han undersökte brösten igen.
Det är precis som det högra ändrat form lite igen tyckte både han och jag.
Jag kröp ner i sängen igen för att morna mig när han åkte till jobbet. Sen ringde jag till sköterskan på plastikmottagningen. 8.35 fanns en ledig tid så då blir jag uppringd.

Besiktad och nya runda bröstvårtor

Idag var det dags för återbesök hos min plastikkirurg Mattias Elmér. Allt gick jättesnabbt, med tanke på att jag fått vänta länge både i väntrum och behandlingsrum de senaste gångerna. Jag hann knappt slå mig ner på stolen efter att ha blivit invisade till det första lilla rummet till höger om väntrummet innan Mattias kom in. Han frågade om jag mådde bättre nu och hur allt kändes. Kameran hade han i högsta hugg så jag sa att det är väl bäst att jag tar av mig på överkroppen och ställer upp mig som fotomodell mot väggen ;)

Han tittade på båda brösten och nickade nöjt! Jag är nöjd - hur känner du sa han och log. På höger bröst är det in liten utputning på ärret in mot "klyftan". Om han ska ta bort den måste han förlänga ärret, och det vill jag inte. Som det är nu täcker bh och linne ärren - så längre vill jag inte ha de. Då jag nyligen har pratat med en tjej som gjort samma förebyggande op som jag, som var tvungen att göra om sin op då hennes bröstvårtor blivit helt platta igen. Hur kommer det sig frågade jag honom, då mina är uppbyggda så att det går att spruta in medel för att få de större igen. Han log bara. Och jag sa att han nog är den bästa plastikkirurgen :) Vilken otrolig tur jag har haft!! Vill du ha de lite rundare så har jag en liten liten spruta som jag kan spruta in i de... VA? NU? Ja sa han, lägg dig på britsen så kommer jag strax. På höger sida kände jag bara lite när han stack in sprutan. Men på vänster sida gjorde det så ont att jag glömde andas! 2 sprut i varje vårta och sen var det klart!

Han bad mig ställa upp mig vid väggen igen för 5 nya kort. 

'Det är inte var dag jag gör detta ingrepp :)'

Nu var de så runda och söta igen! Det högra rann det lite blod från i underkant så jag fick en kompress att lägga i bh:n. Nu behöver jag inte ha plåstren på om jag ska sola utan använda ett solstift på ärren. Jag har gärna gördel på mig dagtid då jag inte har nån känsel på sidorna och in mot magen. Jag vet inte om jag nyper i skinnet när jag drar upp jeansen... Så länge det känns skönt och tills all svullnad lagt sig är det bara bra om jag änvänder gördel tycker han. Nu är du snygg under den kommande semstern i alla fall sa han då jag kommenterade mina bröstvårtor.

3 månader senare

När jag tänker tillbaka på tiden efter min sista operation så var det hemskt! Varje gång jag skulle vända mig i sängen var det som att vända sig i en uppförsbacke. Hela överkroppen var som ett stort cementpaket - inte en muskel fungerade i magen.

Jag har fortfarande en gördel på mig. Hittade en på Lindex med ben, så den inte åker upp och bildar ett veck över min svankiga rygg. Den är tyvärr inte i bomull så den blir rätt varm då det är varmt...

Nästan all svullnad är borta nu efter 3 månader. Lite svullen på både höger och vänster sida under brösten, 4 cm brett och 8 cm långt.

Cancergalan i Sjuan...

Ikväll är det dags att ta fram näsdukarna om ni ska bänka er framför Tillsammans mot cancer i Sjuan.
Bland annat framför Idolerna cancerdrabbade Edvins cover I will be here, direkt från Cancergalan på Cirkus i Stockholm som sänds i Sjuan. Redan nu kan du lyssna på låten!
Idolerna ska färdigställa låten I will be here och hedra Edvin Berg och föra hans dröm om att beröra människor med musiken vidare.

Fantomsmärtor på bröstvårtorna

Nu ikväll tittade jag ut genom köksfönstret. Jättesvart och blåsigt. Jag rös till och "kände" hur bröstvårtorna styvnade! Visst är det konstigt. Jag har upplevt det några gånger efter att jag tog bort allt, och inte bara efter att vårtorna byggdes upp igen. Fantomsmärtor - lite konstigt är det. Jag skulle förklara för min sambo vad jag kände och försökte förklara att det liksom kryper och vårtorna drar ihop sig. Han skrattade gott åt mig tills jag kom på att det heter att de styvnar :)

Oktober - Rosa

Oktober är bröstcancermånad sedan många år. TV-sändning med insamling en kväll i oktober varje år...
I början tyckte jag det var underhållning med bra musik och information. 
Efter att min lillasyster fick sin bröstcancer har det varit hemskt. TV-sändningarna såg jag på medan hon gick på cellgifter och strålning. Att jag utsatte mig för det förstår jag inte. Tårarna rann och jag grät hysteriskt i soffan. Snart slutade jag titta. 
Att ständigt följas av allt rosa i butikerna gör mindre ont. Nu är det oftast inte så många ören som går till insamlingen, men alla bäckar små kan göra underverk.

För 2 år sen hade Mekonomen en tävling på facebook där man skulle designa en RosaBandet Doftis.
Som jag redan skrivit HÄR i bloggen vann jag den tävlingen och jag har fortfarande några änglar kvar som jag ger bort som små fina presenter.

Besiktad och godkänd. Foton efter 2 v

Förra veckan då var jag på återbesök på Plastiken hade jag jätteont. Därför fick jag en tid till Mattias som idag.

Igår kväll började smärtan avta lite. Till natten tog jag 'den stora' dosen. På natten sov jag nästan hela natten!! 

Tog inga tabletter förrän på em idag, och då bara 2 Alvedon och 1 Ipren.Vilken totalvändning!

Lite hjälplös...

Vaknade av det var alldeles tyst i huset... Peder väckte mig innan han gick upp kl 6 för att jag skulle ta mina värktabletter. Sen somnade jag om direkt. Hörde inte ens att han stängde ytterdörren idag. Så nu sitter jag här i morgonrocken...Tur jag har en snygg med broderi på ryggen, huva, fåll längst ner i siden och ett sidenskärp - i fall att någon skulle komma.. Nja, jag mår i alla fall bättre än om jag skulle gå i en sliten.. Men kruxet är att jag så gärna vill få på mig både strumpor och byxor!! Hela helgen har det ju funkat då Peder varit ledig.

Dagens ängel

Idag har pratat med en levande ängel!!
På fm fick jag en käsla av att jag var tvungen att kolla hur mycket morfin jag har kvar, eftersom det gått åt så mycket sen jag fick "order" om att öka antal tabletter per dag.

En dag med koll på dos av smärtstillande

Inatt har jag tagit smärtstillande med 5 timmars mellanrum.
Tog 2 Alvedon, 1 Ipren och 2 OxyNorm 22.00. Nästa dos skulle jag tagit kl 05.00, men redan 04.30 var jag tvungen att ta 2 Alvedon och 2 OxyNorm då jag vridit mig av smärta ett bra tag.
Kl 7 tog jag 1 Ipren. Då var ryggen nästan av...

Ny gördel och nya restriktioner

Peder kom hem på lunchen och hjälpte mig med kläder och hårtvätt. Skönt!

Helena kom och skjutsade mig till USÖ. 

Hon hjälpte mig ur bilen och satt sen kvar och gick igenom lite papper och titta på folk :)

Jag blev uppropad 10 min efter min tid idag. Wow!!

Hemsk smärta - ingen sömn

Inatt hade jag jätteont igen, trots morfin!!

Kl 3 skulle jag ta Alvedon och OxiNorm. Men när klockan var 2.30 stod jag inte ut längre. Då hade jag legat och pinat mig i över en timme redan. 

Lika ont nu en vecka efter operationen. Varför???

Peder fick lyfta upp mig ur sängen så jag ihopvikt kunde gå på toa. Så ont!

Missade smärtdosen...

Idag tog Peder ledigt på morgonen flr att hjälpa mig.

Kompresserna som vi tog av igår hjälpte till att skydda kroppen. Jag har haft ont inatt då jag nuddat min kropp med händer och armar.

Runt 4.30 tog jag hel dos smärtlindring. Sen kändes det som jag faktiskt sov ända fram till 7.30!!

Jag fick hjälp upp ur sängen och att ta fram och på mig rena kläder.

Färggrann palett

Dags att blotta mig!!

Jag är jättesvullen på magen och runt höfterna.

Värre värk och ingen sömn

Igår kväll tejpade jag fast lappar på toalocken - Fäll INTE ner locket :)
Josefin kom till oss idag - och när jag hade gått upp på övervåningen för att göra mig klar för sängen hade hon stängt locket. Hon sov så jag ville inte ropa ner till Peder. Det var bara att kämpa sig nerför trappan och gå på toan i hallen..
Natten har varit hemsk! Min svank smärtar nåt enormt! När klockan var efter 3 fixade jag inte värken längre. Jag tog min kl 5-dos och fick lite vila i alla fall sen.

Ont av biltur och kuratorsamtal

Igår kväll lyckades jag få till en halvsittande ställning i soffan... En mjuk kudde bakom ryggen - som inte ens får nudda min rygg pga smärtan! - och så en stelare soffkudde ovanpå den så överdelen av axelpartiet och huvudet lite försiktigt kunde luta mot den. Skönt? Nej!

4:e dagen och något bättre?

Hela natten låg jag och tittade på klockan. Väntade på att det skulle bli dags att få ta nya värktabletter.

Fy!! Jag hoppas verkligen detta är kulmen på detta. Jag orkar snart inte vara kvar i min kropp. 

När jag måste gå på toa: börjar med att väcka min sambo, hissar upp huvuddelen så jag sitter nästan helt rakt upp, fotdelen sänks, kuddarna under knäna tas bort. Sen börjar helvetet med att försöka resa mig ur sängen. Det värker och stretar runt hela magen!

Jag kämpar mig så långt ut mot sängkanten det går. Spjärnar med benen mot/under sängen. Nu är ryggen bättre, så två armar runt mig som puttar på gör att det går snabbare. När jag får hjälp att ta ner benen på golvet går det också snabbare. Det gör att smärtan blir lite mindre i alla fall!

Värre än värst av smärta

De smärtstillande tabletterna hjälper inte alls idag. Jag har ondast på högersida mellan revben och höft.

Jag känner igen smärtan från den första bröstoperationen. Det är outhärdligt!!

Känns som ben skaver mot ben inne i kroppen. Går inte att beskriva. HEMSKT!!!

En dag full med smärta!!!!

Peder kom upp med mitt smärtplåster, nytt vatten, kallelsen till Plastiken så jag hade numret för att få starkare värktabletter. Jag ringde direkt kl 8 till plastiken och fick tala med en sköterska. Hon ville att jag kollade med smärtenheten så jag inte fick fel tabletter ihop med mitt plåster. Jag fick tag i läkarsekreteraren på Smärten direkt. Mina plåster jobbar lokalt. Så jag kunde äta allt. Jag ringde tillbaka direkt. Mattias var ledig idag, men hon skulle se till att en annan plastikkirurg skrev ut ett recept. Hon lovade att ringa och tala om när det var klart. Smärtan var outhärdlig!! Jag kunde inte ligga på nån sida, kändes som jag skulle gå av när jag försökte rulla över för att ta mig upp ur sängen. Tårarna var nära hela tiden. Åh, vad arg jag var på mig själv att jag inte bett om smärtstillande!!!
Peder hade ställt fram mugg, tallrikar, skedar, tepåsar på arbetsbänken så jag kunde nå det.

Öm i hela överkroppen!!

Väcktes strax efter 06.00 av en lätt knackning på dörren. Ljuset från korridoren utanför föll in i vårt rum. En sköterska kom fram till min säng och la lite saker på mitt nattduksbord. "Den här tar vi i baken" sa hon och la nåt på bordet...Är det en spruta mot propp frågade jag. Den fick jag i låret igår... Eller är det nån tablett jag ska ta??? Nej sa hon och log. Det är en febertermomter. Jag var inte alls vaken tror jag. Hihi

Fylld och tömd...

I dag tog jag en lång skön sovmorgon. Har iofs inte sovit på några nätter pga all värk så det var behövligt. Jag hade radion på lite tyst och låg och läste min bok när min mobil plötsligt ringde.
Det var från Plastiken - "Vi har fått ett återbud - kan du komma in idag?" Hjälp! Jo, ja, det går bra...Jag har inte druckit något sen 22 igår kväll!

Måste vara någon mening med det...så länge brukar jag inte klara mig utan frukost!

Narkosbedömning

Idag var det så dags för narkosbedömning inför fettsugningen för att få båda brösten/proteserna lika stora. Läs mer HÄR.
Jag mådde så illa efter den första stora operationen och sen dess har jag alltid varit jätteorolig inför att sövas!!! Finns att läsa om min första op HÄR

Denna förhatliga bc har tagit ännu en alldeles för ung kvinnas liv

Ännu en levnadsglad tjej mitt livet har drabbats av det hemska - bc som spridit sig som metastaser till levern...Usch allt denna läsning påminner allför mycket om min älskade lillasysters sista år!

Ett fint minne som gör så ont!

Åh, den här serien älskade Vicki!

När jag såg en länk till Professor Balthazar på en fb-sida ville jag direkt skicka den till henne: "Kommer du ihåg Vicki ❤"

http://www.youtube.com/watch?v=j9Ii95Z9InY&sns=em

Men det går ju inte... Tänk att den tanken kommer upp fast det är så länge sen hon gick bort... Lilla gumman ❤

Tårarna rinner och rinner på mig. Saknaden gör så ont. Hon var min allra bästa vän. 

Ännu saknar jag våra dagliga samtal, sms och mail. 

Jag vet att du finns nära mig dagligen, jag kan känna en vindpust mot min kind, fjärilen som dansar runt mig, sädesärlan som spatserar utanför käksfönstret.Jag  känner närheten av dig i allt det fina. 

❤ Lilla älskade syster ❤ 

Svårt med dessa plåster

Jag får inte till plåstren. Nu har jag använt plåster i 3 nätter - men de lossnar hela tiden. Trots att jag trycker fast dem ordentligt och ser till att kanterna fäster ordentligt. Bakom axeln, framför axeln, olika storlekar på plåstren...http://lofgrenskalivet.blogspot.se/2013/08/tredje-natten-med-plaster.html 
Imorse när jag böjde mig framåt efter att ha tagit av mig bh:n så ramlade plåstret av.

Läser på Fass.se och undrar om de verkligen kan sitta fast på någon...

Borttagning av Versatis
Vid byte av plåster drar du bort det gamla plåstret långsamt. Om det är svårt att få loss kan du blöta det i varmt vatten några minuter innan du drar loss plåstret.

Är det någon av er som läser detta som har använt Versatis 5% medicinskt plåster får ni gärna höra av er. Har de hjälpt er? Och var satte ni plåstren i förhållande till värken?

 

Medicinska plåster

Jag hämtade ut mina medicinska plaster som min smärtläkare, Patrik Ugge, skrev ut igår.
Här har jag skrivit om det: http://lofgrenskalivet.blogspot.se/2013/08/rontgad-och-pank.html

Sista besöket med smärtteamet

Igår träffade jag en läkare på smärtenheten, rehab. Det var den sista av 4.
Första var en kurator, sen en arbetsterapeut, för 2 veckor sen träffade jag en sjukgymnast och igår då en läkare. Alla är verkligen handplockade för oss med långvarig smärta.
Läkaren, som 1980 utbildade sig inom smärta, är överläkare på smärtenheten.

Björnbär bra mot cancer bla

Vi har en björnbärsbuske som växer vid ena husgaveln. Den är så full med taggar, men dignar av björnbär. Jag funderade på om det finns något nyttigt i dessa bär...Och JA!

I en artikel på sund.nu publicerad 2013.07.20 hittade jag detta:

Alla kan drabbas...

Jag hatar värken som den första protesen har gett mig, expanderprotesen som tryckte in mina revben... Sover inte på nätterna pga av detta. Spänner kroppen och har fått värre värk höger axel/nacke.
Jag har varit hos en neurolog och fått allt förklarat för mig - hur värk hänger ihop.

En ny blogg om allt utanför min förebyggande resa...

När jag startade denna blogg var det för att jag skulle - för min egen skull - skriva ner allt före, under och efter min förebyggande bröstoperation. Det som väntar på den här resan är att min högra protes som är mindre

Ny tid på Smärtsektionen Rehab redan imorgon

Ibland går det undan...2-3 månader skulle det ta till nästa besök i teamet...
Telefonen ringde nyss. De har en ledig tid imorgon kl 10.00 hos Arbetsterapeut Elisabet Norell som jag tackade ja till.
Även detta besök räknas ta 1-2 timmar

Smärtsektionen USÖ

Förra veckan var jag på möte med en psykolog på Rehab med klin, smärtsektionen här på USÖ
Jag har tidigare fått en lunta med papper fyllt med frågor angående min smärta, och medicinering att fylla i och skicka in.
Detta på grund av att jag har så ont efter min första protes,

Värk efter expandern OCH Carpe Diem

Varför vill inte värken efter de första proteserna (expanderproteserna) ge sig???
Jag försöker tänka tillbaka om jag gjort något speciellt. Någon rörelse, något tungt lyft... Men kommer inte på någonting.

Saknar min syster!! Varför finns bc??

Idag slutade min systers dotter 6:an och hennes son 3:an.

Vi har haft som tradition ända sen mina killar var små att göra en utflykt med fika på avslutningsdagen. 

Men inget är ju som förr...

Nyaste bilden på min bröstrekonstruktion

Lite kamouflerad bakom en blomma :)
Två vita prickar letade sig visst in på bilden - de kan ni bortse ifrån.
Så här ser de ut just nu idag och jag är jättenöjd.

Nya pigmenteringarna blottade

I fredagskväll tog P bort tejpen. Det gör ju så ont att dra bort den över brösten. Ajajaj!!
Du är rolig du, sa han. Först vill du ha hjälp med att ta bort tejpen. Sen blänger du på mig och säger att jag gör dig illa... ;)

3 år och 6 månader sen sista kramen!

Idag är det exakt 3,5 år sedan min lillasyster lämnade oss.

Om jag kunde få mitt livs önskan. En dröm som skulle besannas. Då skulle jag be av hela mitt hjärta. Att få ännu en dag med dig. Tusen ord kan inte få dig tillbaka. Jag vet för jag har försökt. Inte heller miljoner tårar. Jag vet för jag har gråtit så mycket. Du lämnade kvar ett sorgset hjärta. Även många glada minnen. Jag ville aldrig ha bara minnen. Jag ville bara ha dig min älskade lillasyster.



Saknar dig så otroligt mycket ♥Victoria♥ 

Saknaden är så stark! Jag älskar dig för alltid ♥

Pigmenterad igen

Igår em cyklade jag iväg till USÖ för att träffa Malin. Hon jobbade extra igår kväll. Så när jag kom upp på vån 4 var det låst och mörkt där inne.
Precis när jag skulle ringa på

Mors Dag blandat med många tårar

Idag vill tårarna aldrig sluta rinna. Min älskade lillasyster och jag brukade alltid fira mamma på Mors Dag... Det är nu 3:e året utan dig min lillasyster, men jag saknar dig så älskade Vicki!

Tatueringstid redan nästa tisdag

Malin från Plastiken ringde och sa att hon har en tid redan nu på tisdag. Jag tar den direkt sa jag. Snabba ryck :) Nu är det de vita prickarna som ska få lite färg, till att börja med :)

Träffat handkirurg och arbetsterapeut

Nu har jag varit på handkirurgen och träffat ännu en ny läkare - den 3:e på bara 1 år!!!
I lördags fick jag jätteont på höger långfinger, den delen som är längst ner mot själva handen. Jag hade en ring på fingret och kände direkt att jag var tvungen att få av mig ringen så snabbt som möjligt.

Pigmenteringsväntan. Flytt. Sjukersättning - sjukpensionär???

Jag väntar på att min sköterska på Plastiken ska höra av sig nu för att fortsätta pigmenteringen. Det är de röda delarna av ärren jag vill dämpa.
Två gånger i veckan går jag på bassängträning för min värk, och jag tänker att bara de ärren blir mindre iögonfallande så skulle jag känna mig mer bekväm att byta om med alla andra. Tror jag!
Det finns 3 st omklädningsbås med draperi där jag oftast brukar smita in, både före och efter träningen.

För för 2 veckor sen gjorde jag en datortomografiundersökning av min hjärna. Har nu fått svar från min läkare på vc -

Nybesiktad av min plastikkirurg och nya projekt på gång :)

Jag har i veckan träffat min plastikkirurg. Han var nyfiken på hur det gått med tatueringarna. Jag tog av mig jacka och tröja och såg då att linnets urringning dragit sig åt vänster - som alla urringningar gör. Han kollade och kände på höjden på brösten och konstaterade att det behövs lite mer fett på ovansidan av det högra bröstet, som vi pratat om ända sen protesen vred sig - för ca 3 år sen. Sedan tog jag gladeligen av mig linnet och "visade upp mig" :)

Kliar och värker på tatueringarna

I gårkväll och i natt har det kliat nåt ernormt på tatueringarna - mest på pigmenteringarna ovanför revbenen. Emellanåt även på vänster ärr in mot kroppen. Det värker så jag måste kuta ryggen för att minska attackerna. Antagligen är det en läkprocess. Jag valde att inte ta bort kompresserna igår utan ha de kvar som skydd, så jag inte råkar klia till på ärren. Det har värkt så mycket att jag varit tvungen att ta dubbla Alvedon, då försvinner både värk och kliande.

Het trots minusgrader...

Denna vinter måste gå till historien som den längsta! Det snöar och 5 minus ute ihop med nordanvind gör att det känns som 25 minus - i slutet av mars!!! Då passar jag på att värma mig på annat sätt...
I tisdags kände jag mig lite snorig innan bassängträningen. På kvällen var jag riktigt risig. Och det har bara blivit värre och värre. Huvudvärk, feber, täppt och snorig. Ont i leder. Allmänt hängig och totalt matt i hela kroppen.
Har haft ont på insidan av vänster bröst, det inre ärret som Malin tatuerade.

Pigmenterat vårtorna - AJAJAJAJ!!!

Fy sjutton vad ont jag har!!! Malin tatuerade bröstvårtan...det gjorde så ont och jag spände hela mig! Malin såg hur jag spände mig av smärta och hon sa att det gjorde ont i henne med.
Idag fyllde hon i ärren efter dränagen och bröstvårtorna.

Vattengymnastik och pigmentering nr 3

I fredags var jag på bassängträning/vattengymnastik efter att fått remiss via min sjukgymnast på Handkirurgen till en sjukgymnast på vårdcentralen. Ett litet möte på vc och så kom en tid veckan efter till bassängträning.
Jag är så stel i hela överkroppen, speciellt över ryggpartiet och har så varit i drygt 3 år nu sen jag fick mina expanderproteser insatta.

Öm vårtgård, svullet knä/ben, nackspärr - vilken vecka!!

 Efter den här andra pigmenteringen av bröstvårtor och vårtgård har jag ont på övre delen av den högra vårtgården när jag smörjer in med Helosansalvan. Fortfarande, fast det nu nästan gått 1 vecka!
Så mycket större tycker jag inte hon har gjort vårtgårdarna. Men jag får fundera på om det gör nåt, kanske duger de så här. Det gör ju sååå ont att pigmentera!

Dags för andra pigmenteringen

Idag var det så dags för den andra kompletterande pigmenteringen.
Jag tog en solig promenad i -4 grader med ett skadat knä. I lördags halkade jag omkull och då jag inte törs ta emot mig med händerna fick det högra knät ta hela smällen. Jag reste mig försiktigt upp igen - man fötterna for iväg på isfläcken igen och knät fick sig en till rejäl smäll. Har haft rejält ont och det är svullet och knastrar när jag rör eller vrider benet det minsta. Men envisheten är inte alltid bra! Sista biten fick jag bita ihop rejält och ta små, haltande steg på den isiga, ojämna gångbanan längs Svartån.

Hjälp med bröstvårtor och vårtgård

Nu behöver jag er hjälp!
Igår fick jag mina bröstvårtor på posten. Som tur var kom de fram - för Amoena hade glömt att frankera brevet...!

 

Medium Bronze är de jag har haft. Small Almond ska jag jämföra med nu.

Här ser ni dem i närbild

Storlek, färg, större, mindre, ljusare, mörkare...?

Nu när jag smörjer in mina bröstvårtor med Helosansalvan mjuknar alla sårskorpor och några små bitar lossnar när jag masserar in krämen. Den nya färgen är betydligt ljusare och mindre brun än när de var nytatuerade.

Mer bilder från tatueringen

Här tatueras/pigmenteras det vänstra bröstet. På höger bröst syns markeringen med röd penna där vårtgården snart ska tatueras :)

Tatuerad :) Eller pigmenterad...

Igår var dagen D - mina bröst skulle få vårtgårdarna tatuerade :)
Jag tar bussen till USÖ där P möter upp mig. Han följer med in på rummet som stöd och fotograf. Jag tror jag tryckte sönder hans händer totalt innan allt var över!!
Jag har packat med mina siliconvårtor och frågar sköterskan om det kan vara nån hjälp för henne... Hon blir jättenyfiken då hon aldrig sett några, bara hört talas om dem. Många har tydligen upplevt dem som varma och klibbiga då det är varmt. Men de är ju så små så det har jag svårt att förstå.
Vi har provat dem hemma för att fundera ut storleken. Har även skrivit ut andra från nätet och klippt ut och provat...inte enkelt alls.

Nu får jag sätta på båda och sköterskan ritar med röd penna runt för att få fram ungefär storlek. Sen ändrar hon sig och även jag...den minskar mer och mer innan vi alla är nöjda.
Hon börjar med en mindre för det är enkelt att göra större vid nästa besök.
Färgen provas ut. Hon har en skål med en uppsjö av olika kulörer - allt från ljusrosa till mörkbrun.
Jag får lägga mig på britsen och hon spritar rent båda brösten. Sen tar hon fram "tatueringspennan". Den första har 6 nålar. Med den markerar hon den runda ringen. Ajajaj - det känns som hon skär i mig med kniv utan bedövning!!! Förr använde hon ofta Emla salva som bedövning. Men då hon upplever att färgen inte går ner på djupet ordentligt väljer jag att härda ut utan bedövning! Efter ett tag byter hon till en med 9 nålar. Den målar hon mer med. Men ajajaj den gör minst lika ont på vissa ställen! Varje gång hon fyller på mer färg passar jag på att ta några djupa andetag - PUH!
Hon börjar med vänster bröst då smärtan oftast är högst på den sida hjärtat sitter.
När hon är klar med den första vårtgården byter hon sida till höger bröst. Men inte sjutton gjorde det mindre ont!! Det kan iofs bero på hur mycket känsel jag har runt ärren - det skiljer en hel del.
1 timme och 45 min tog det allt som allt.
Efteråt packas de in och ska nu vara skyddade i 3 dygn  innan de ska befrias från kompresserna och den självhäftande bindan. Då ska brösten tvättas rent och smörjas med Helosansalva 2-3 gånger/dag.
Sårskårpa bildas snabbt så därför lägger hon på en lite mörkare färg, då huden kommer dölja lite av färgen när sårskorporna lossnat och läkt.
Här är en bild när när jag fick bröstvårtor

Och här ligger jag på britsen med mina vårtgårdar :)

Vilken skillnad!! Nu ser det ju som riktiga bröst igen!!

Så här ser det ut idag - 1 dag senare

Det har vätskat en del del. Tänker just nu på hur ont det ska göra att ta bort kompresserna....Aj!

Vattengymnastik och förälskad... ;)

Igår tog jag en skumpig buss till UÖ. Sätena var iskalla och stenhårda. Men det var bättre än att gå i 40 min i -19 grader i alla fall.
Jag var på plats på Handkirurgen 30 min före min tid.

Kap Verde - längtar tillbaka...Ny tid för tatuering..

I morgon skulle jag få mina vårtgårdar... Men min sjuksköterska på plastiken som skulle göra det var tvungen att åka på kurs... Hon ringer imorgon så ska vi boka upp en ny tid. Jag är lite nervös, för jag får mer och mer känsel över ärren. Det gör rejält ont att dra bort tejpen som jag har för att ärren ska läka och bli så fina som möjligt. En gång per vecka byter jag dem, och den sista tiden har P fått dra av dem riktigt fort. Det gör så ont att jag nästan blir arg på honom... Haha. Han får stå ut med mycket stackarn!
Sitter och drömmer mig tillbaka till solen och värmen på Kap Verde samtidigt som jag ser på vädret - 19 minus i natt, och 21 minus imorgon...Huh!!

Bråkande nerv

Förra söndagen fick jag en enorm smärta på en punkt ca 3 cm mitt ovanför bröstvårtan på höger bröst.
När jag nuddade löst på punkten var smärtan riktigt hög. Det syntes ingenting alls på huden.
Smärtan höll i sig under flera timmar.
I onsdags kom så smärtan tillbaka igen. Det måste vara någon nerv som bråkar. Det har ju i och för sig inte gått så lång tid sen ärren senast skars upp för 3:e gången. 1 år tar det ju innan allt är läkt igen. Känner att jag vill dokumentera detta för att jag ska ha koll på det om det återkommer.

Kärlek på Kap Verde - Första semestern med mina bröstvårtor :)

Ojojoj vilken resa vi varit på!
Det hela började på tisdagen den 4 december. Vi åkte till Arlanda och tog in på hotell Connect som vi turligt nog bokat övernattning på. Snökaos i Stockholm har utlovats, och nog snöade det allt på tisdagskvällen!!
Gick upp 5.45 för att hinna duscha och äta frukost innan vi skulle checka in 7.35.
Plan efter plan blev inställt pga snöovädret... Vi fick besked att vårat plan skulle gå senare, att ny info skulle komma senare...så höll det på hela dagen. Av SAS fick vi en mat/dryckescheck på 110 kr som plåster på såret. Hela dagen spenderades på O´Learys i en skön soffa. Många nya kompisar fick vi :)
7 timmar försenade kom vi äntligen iväg!
Jag såg verkligen fram emot denna semestervecka. Advent och jul är en jobbig tid då min syster saknas enormt!

3 år sen sista kramen

Gråter och gråter för allt och inget idag...

D och jag tog en kall promenad till Vickis grav idag. Det dalade små, lätta snöflingor ner, blåste jättekallt, var både halt, isigt och fullt med vattenpölar på marken. Vi tände ett ljus och placerade i lyktan som nu ikväll lyser så fint för lilla gumman ❤
Jag hoppas de har snö uppe hos sig och kan åka skidor och njuta idag, hon och pappa...
Till Alla Helgons Dag köpte jag hållare till ljus på Blomsterlandet, en enkel variant på pinne så att ljusen kommer längre upp nu när snön väl kommer. På pappas grav var den kvar - men INTE på Vickis. Jag blev ledsen över att det finns folk som inte kan skilja på mitt och ditt ens på en kyrkogård.
Vickis äldsta dotter skrev ett sånt fint inlägg om sin mamma idag. Jag grät hysteriskt när jag läste det, tårarna rann så jag såg inte klart på en lång stund.
Så här fint skrev hon bla:
"När jag var liten så skulle vi komma på ett djur som har ben men inga knän...... 
Mamma sa: har skuldpaddor knän? Hahaa! 
Jag skulle göra vad som helst om jag visste att jag kunde få dig tillbaka.... 
Mamma, du är världens bästa mamma. 3 år känns som en evighet utan dig. 
Tanken slår en ofta: varför just jag, min mamma? Varför den finaste på jorden. 
Även om jag inte ser dig så vet jag ändå att du alltid fins där, i mitt hjärta.
Vidare skrev hon:
Varför skulle detta hända just oss??
Vad som än händer Anni så ska du veta att jag fins där och mamma❤
Lilla skruttan, hon var bara 9 år när hennes älskade mamma lämnade oss❤

I natt jag drömde...

att jag träffade min älskade pappa som lämnade oss för snart 5 år sen. Han stod på en stege och sorterade gamla julkort i en röd box högt uppe i nåt skåp. Allt var så verkligt och underbart.
I samma dröm var min syster närvarande på något sätt - jag pratade med henne och fick höra hennes röst. Så verkligt!!
När jag vaknade kände jag mig så lycklig som varit nära de två - sen kom sorgen och tomheten...ingen av dem finns ju kvar i livet. Tårarna rann och rann och jag kände ett enormt tryck över bröstkorgen.
Saknar er så!!!

Elisabeth-kaffe...om inte bröstcancern fanns...

Igår drack jag Elisabeth-kaffe och tände ljus för mormor och Vicki, som fick inta sitt namnsdagskaffe med de andra änglarna ♥ ♥ Förra veckan tog jag en långpromenad till Kyrkogården och "hälsade på" både min syster, min pappa, min mormor och morfar i Minneslunden och även barnens farfar som gick bort endast 49 år gammal, så de hann aldrig träffa honom... Det är så hemskt att behöva gå hit över huvud taget, det gör så ont att se deras namn på gravstenar!!!